Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte

Recommendations

Info

det att dottern inte behövde henne där. Hans karriär hade gjort det möjligt och så länge som hon stannade hos honom kunde hon fortsätta med det som hon tyckte bäst om i livet, sin älskade trädgård och sitt herbarium. Nu förbannar hon äktenskapsförordet som hon så lättvindigt hade skrivit under. De skulle ju älska varandra i nöd och lust intill döden. Så var det sagt och skrivet. Deras lilla tvåa skulle alltid vara fylld av kärlek. Och visst var det så. Då. När tvåan sedan hastigt och lustigt hade bytts mot sekelskiftesvillan hade Gunilla trott att de många rummen inte skulle göra skillnad. Deras kärlek var oändlig, den skulle kunna fylla världens alla slott och palats. I henne hade då dottern grott. Och ju mer magen hade vuxit, ju mer hade hon anat något som inte blev ett faktum på flera år. Hon stänger grinden bakom sig. Den ger ifrån sig ett dovt metalliskt ljud. Gruset rasslar under hennes fötter. Plötsligt känner hon sig så oändligt trött. Det är så många tankar som far runt i hennes huvud och så brukar det inte vara. Att det ständigt finns en ilska och en bitterhet där strax under ytan har hon vant sig att leva med, men det här är någonting annat. Och vad det än är så tycks det ta all hennes energi. Så istället för att fortsätta i trädgården så låter hon bara allting stå framme och hon går in, väljer en bok på måfå i den stora bokhyllan som täcker en hel vägg i det största av rummen. Med boken i handen går hon in i badrummet och tappar upp ett bad. I vanliga fall tar hon bara en snabb dusch när hon känner att hon behöver göra sig av med de fräna dofterna som hennes kropp nuförtiden utsöndrar. Eller har hon alltid luktat så? Nu är det något annat som hon behöver. Några droppar lavendelolja tar hon i vattnet. Den doften har alltid gjort henne lugn. Väl omsluten av det varma väldoftande vattnet slår hon upp boken och läser: 21
...de tre väverskorna var döttrar till Nyx. Det var Klotho, hon som håller i sländan, det var Lachesis som spinner tråden och slutligen Atropos som klipper av den. Livets tråd, dess början och dess slut är i händerna på... Hastigt slänger Gunilla boken ifrån sig. Hjärtat slår vilt i bröstet på henne, som om det skulle sprängas sönder i vilken sekund som helst. Är det hon som är Atropos? En kvinna med Atropin som klipper livets tråd? Badrummet tycks vibrera, krympa. Med båda händerna klamrar hon sig fast i badkarskanten. Om någon hade hört henne så skulle hon ropat på hjälp, men nu vet hon så väl hur meningslösa hennes rop skulle vara. Hon är alldeles, alldeles ensam. 22
Page 2 and 3: NATTSKUGGAN I HANS ANSIKTE Charlott
Page 4 and 5: Clotho colum retinet, Lachesis net,
Page 6 and 7: ELIN “Gift dig med mig!” Hon h
Page 8 and 9: När hon kommer upp till ytan igen
Page 10 and 11: Det var vad han hade sagt den där
Page 12 and 13: Hon tillåter sig att ligga kvar ha
Page 14 and 15: ELIN Hon diskar omsorgsfullt. Det
Page 16 and 17: vinden som rycker i hennes hår. S
Page 18 and 19: GUNILLA Det är ovanligt varmt ute,
Page 20 and 21: Förväntningarna på Siv är näst
Page 24 and 25: LINNÉA Linnéa drar på sig den vi
Page 26 and 27: alla mammor och barn. Linnéa har f
Page 28 and 29: Esaias gråter allt häftigare i va
Page 30 and 31: ELIN Bergakungen. Biografen som är
Page 32 and 33: kunna gå utav sig själv när hon
Page 34 and 35: GUNILLA Teét är ännu för varmt
Page 36 and 37: var som mest intima med varandra. B
Page 38 and 39: LINNÉA På ytan ser allt perfekt u
Page 40 and 41: ara att det är roligt.” Även To
Page 42 and 43: ELIN Han vägrar att ge henne nycke
Page 44 and 45: GUNILLA Inbrottstjuvar! Det är Gun
Page 46 and 47: LINNÉA I vanliga fall försöker L
Page 48 and 49: GUNILLA Att han ligger brevid henne
Page 50 and 51: Ingen pension... Nej, hon skulle om
Page 52 and 53: telefonen igen och går systematisk
Page 54 and 55: LINNÉA Innan hon somnade tänkte h
Page 56 and 57: ”Här ser det ju ut som en privat
Page 58 and 59: ELIN Så skönt det är att sova ut
Page 60 and 61: De tar henne till mammans matoslukt
Page 62 and 63: ”Här, Gunilla, vid vårt sommarh
Page 64 and 65: ”Om du frågar mig så verkar han
Page 66 and 67: som hon egentligen är, inte som...
Page 68 and 69: Fredag - kväll 67
Page 70 and 71: Unga vackra kvinnor. Mjukglass. Fet
Page 72 and 73:
hon inte trodde att Gunilla hörde?
Page 74 and 75:
LINNÉA Hon känner sig inte alls m
Page 76 and 77:
vad tycker han om den i så fall? T
Page 78 and 79:
En ilning går genom hennes kropp n
Page 80 and 81:
Han tittar ut genom fönstret, som
Page 82 and 83:
GUNILLA Även denna natt vaknar Gun
Page 84 and 85:
na. I någon slags panik börjar ho
Page 86 and 87:
ELIN Promenaden hem från hotellet
Page 88 and 89:
Lördag - morgon 87
Page 90 and 91:
Senare, när de hade konstaterat at
Page 92 and 93:
LINNÉA Torbjörn ligger och sover
Page 94 and 95:
Torbjörn kommer ut ur duschen och
Page 96 and 97:
ELIN Ljuset fyller hennes sovrum oc
Page 98 and 99:
Lördag - dag 97
Page 100 and 101:
huvud. Hon hade inga andra drömmar
Page 102 and 103:
Finna mig i det, så som mamma gjor
Page 104 and 105:
ELIN Hur länge har hon egentligen
Page 106 and 107:
Nu bär hennes ben åtminstone så
Page 108 and 109:
Lördag - kväll 107
Page 110 and 111:
“Herregud, hur är det? Har det h
Page 112 and 113:
LINNÉA Allting är perfekt. Ingen
Page 114 and 115:
Hon ser honom rakt in i ögonen, de
Page 116 and 117:
“Ännu en idiot” suckar hon bar
Page 118 and 119:
“Ursäkta då, men det lät som o
Page 120 and 121:
LINNÉA Det var längesedan, om nå
Page 122 and 123:
GUNILLA Det borde inte vara möjlig
Page 124 and 125:
Hon går sedan upp till sängkammar
Page 126 and 127:
Sedan börjar hon gråta, som om sk
Page 128 and 129:
GUNILLA Klockan är närmare tio n
Page 130 and 131:
Och hon lovar sig själv att laga t
Page 132 and 133:
Obevekligt, vare sig Linnéa vill,
Page 134 and 135:
Ingenting var rätt. Men nu var det
Page 136 and 137:
ELIN Han vill inte att hon ska stan
Page 138 and 139:
Det är Allmänna Arvsfonden som ho
Page 140 and 141:
GUNILLA Det knorrar lite i magen fa
Page 142 and 143:
LINNÉA Hon sitter där i det främ
Page 144 and 145:
“Nej... jag tror faktiskt inte de
Page 146 and 147:
“Tre.” Och så går det upp fö
Page 148 and 149:
Tanken slår henne också att det k
Page 150 and 151:
Söndag - kväll 149
Page 152 and 153:
“Så hemskt med Stroken...” “
Page 154 and 155:
Själv får hon Gunilla ner i soffa
Page 156 and 157:
Men det är slut nu.” “Torbjör
Page 158 and 159:
GUNILLA Han ser mindre ut som död.
Page 160 and 161:
ELIN Hon trodde att hon skulle somn
Page 162 and 163:
LINNÉA “Äpplepaj, vaniljsås oc
Page 164 and 165:
GUNILLA “Brevet!” Det är som o
Page 166 and 167:
Ilskan har vällt upp i Gunilla som
Page 168 and 169:
Natten är alldeles stjärnklar och
show all

Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?