Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte

ELIN
Vilka små privata helveten vi alla tycks leva i!
Och vad skulle hända om vi alla pratade direkt från hjärtat
om våra liv? Om vi vågade leva mer öppna och sårbara inför
varandra? När Gunilla samlat sig och berättat historien om
Belladonnamarmeladen sitter vi alla tysta en stund.
Bara Esaias gnäller lite i Linnéas famn.
“Jag tror att vi måste fira det här!”
Gunilla tittar oförstående på Elin och Linnéa ler ett snett leende.
Elin fortsätter:
“Ja, uppenbarligen så önskade vi alla tre livet ur honom, eller
åtminstone så hade vi en önskan om att han skulle förändras.
Ingen av oss har dödat honom och ändå så är han död. Ja,
ifall inte Belladonnamarmelad kan köra in en kniv i en
människa förstås.”
Gunilla torkar tårar och snor på servetten som Elin hämtat.
“En kniv?”
“Ja.”
Och så får Elin berätta sin historia, fast hon utelämnar namnet
på mannen som hon träffat på hotellet natten som P-O dog.
“Och ni två, hur känner ni varandra?”
Gunilla tittar från den ena till den andra.
Elin öppnar munnen för att leverera en lögn som att de gick i
parallellklass i skolan eller...
Men Linnéa hinner före.
“Hon har haft en affär med Torbjörn också.
154