Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte
Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte
Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
”Håll min hand” sa hon alltid åt dottern då de skulle korsa<br />
vägen och sedan så släppte hon inte förrän den lilla lirkade sig<br />
ur hennes grepp. Om ett par år så ska hon gå på samma<br />
stigar med Esaias vid sin hand. Då ska hon visa honom allt det<br />
vackra. Den tiden då hon ska gå här med <strong>hans</strong> lilla hand i sin är<br />
egentligen den enda som hon ser fram emot.<br />
Hon ska säga sin dotter det i dag även ifall hon blir arg för de<br />
okontrollerade känslorna som hotar att tränga ut tillsammans<br />
med orden.<br />
Gunilla går bort mot berget varifrån hon kan se ut över stora<br />
delar utav Göteborg, man kan till och med se vattnet glittra<br />
längst bort i horisonten ifall vädret är klart. Fast utsikten i all<br />
ära, det finns något som hon behöver titta in i också. Per-Olas<br />
mobiltelefon. På berget sätter hon sig och slår på mobilen.<br />
Det var det enkla. Linnéa hade gett henne en egen mobiltelefon<br />
i födelsedagspresent härom året och försökt att lära henne de<br />
allra enklaste funktionerna, men hon hade knappt lyssnat. Vad<br />
skulle hon med den till? Vem skulle hon ringa så brådskade att<br />
det inte kunde vänta tills hon var hemma?<br />
”Jourhavande präst kan jag ringa ifrån den vanliga telefonen”<br />
hade hon försökt att skämta med dottern, men istället för att<br />
skratta drog hon händerna åt sig och slöt sig i sitt skal som hon<br />
gjort så många gånger förr. Föräldrar och barn blir visst aldrig<br />
annat än just föräldrar och barn, oavsett hur åren går.<br />
Per-Olas telefon är för övrigt inte alls lik den som är hennes och<br />
ligger längst in i en utav kökslådorna där hemma, oanvänd. Men<br />
där Gunilla saknar kunskap fyller hon på med envishet och till<br />
sist har hon kommit fram till Skickade SMS. Vad förväntar hon<br />
sig? Något snuskigt? Visst. Vulgärt? Kanske...<br />
Men ett frieri? Aldrig!<br />
Hon drar efter andan och måste lägga ifrån sig telefonen ett<br />
ögonblick. Att han ska lämna henne och på så sätt tvinga in<br />
henne på närmsta socialkontor är inte en tanke som hon hade<br />
tänkt. Hon hade trott att han var nöjd med deras arrangemang,<br />
att han var tillfreds med hur saker och ting var.<br />
När hon hämtat sig från den första chocken tar hon upp<br />
50