Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte

ELIN
Hon trodde att hon skulle somna så fort de hade lämnat
Göteborg och den stora anspänningen bakom sig, men ögonen
vill helt enkelt inte gå igen. Hon sitter klarvaken bredvid Linnéa
som kör och på golvet nedanför sig ligger Esaias i sin liggdel
av vagnen och sover sött. Livsfarligt, fast ingen av dem har
pratat om det sedan det gått upp för dem att hyrbilen givetvis
inte har någon bilbarnstol! Gunilla snarkar ljudligt i baksätet.
Elin är glad för att en vägg skiljer dem från P-O.
Det känns bra att ha honom på behörigt avstånd, att han inte
är en del av dem längre. De tre kvinnorna har alla fått mer än
nog av honom. Hon kastar en blick på Linnéa. Hon förstår att
Torbjörn kan älska en kvinna som Linnéa. Handlingskraftig,
smart... Dessutom är hon vacker. Inte på ett sånt där direkt vis
som hon själv eller Malin. Mer som en oansenlig blomma med
den ljuvaste nektar, sådan som man aldrig kan få nog av när man
smakat.
“Du är fin” säger Elin.
Linnéa skrattar till och slänger en blick åt hennes håll.
“Stöter du på mig?”
“Kanske det...”
De skrattar försiktigt båda två, för de vill ju varken väcka Gunilla
eller Esaias.
159