Charlotte_Wikhall_Nattskuggan_i_hans_ansikte

stryka hans skjortor, hänga slipsarna i färgordning och att vänta
på honom, även i sömnen.
Det finns alltid en undran i henne, vad han gör just nu och med
vem?
Gunilla tar på sig jackan igen, drar igen dragkedjan och låter ylletröjan
med broderade applikationer ligga kvar på stolen i hallen.
Ute vänder hon ansiktet mot solen, precis som de röda tulpanerna.
Ljus och värme. Så som hon har längtat efter detta hela den långa
vintern! Fingrarna har längtat efter att få gräva i jorden, näsan
efter dofterna i örtagården. Idag ska hon klippa ner fjolårets
torra stänglar. Hon hämtar de redskap hon behöver i den lilla
friggeboden och sätter sedan igång. Korgen blir snart full av
torra, döda växtdelar. Det värker lite i ryggen av ovana, så som
det gör om vårarna. Hon tycker om det, det är en behaglig värk.
”Hallå där Gunilla!”
Hon tittar upp och får syn på grannen på andra sidan staketet
som viftar glatt med ena handen i vädret. Gunilla vinkar tillbaka
och tänker sedan fortsätta klippa ner citronmelissen.
”Kom över på lite elvafika, jag har bakat solskenskaka.”
Först tänker hon protestera och säga att klockan bara är lite över
tio men inser vilken fånig ursäkt det skulle vara.
”Jag kommer” ropar hon istället tillbaka och rätar på ryggen.
Det verkar som om hon håller på att få en väninna, fastän
hon egentligen inte vill det. De hon hade förr var varken
sådana som hon hoppats på eller ens trodde att de var. Hade hon
varit ärlig tyckte de synd om henne, men sedan skrattade de
bakom hennes rygg. Hon är glad för att hon inte var tillräckligt
godtrogen för att berätta för någon av dem att han smittat henne
med gonorré tre gånger. När hon provat att vara lika hycklande
som de hade hon själv mått dåligt av det.
När en av dem, Mariette, blev Per-Olas älskarinna bröt hon
med dem allihop. Deras svek gjorde nästan lika ont som hans,
men var betydligt svårare att anklaga dem för. Allt för mycket
var bara antydningar och blickar.
Mariette var dessutom nyskild då och det var väl Gunillas jobb
att hålla ordning på sin man, inte Mariettes.
18