Vårdprogram för barn och ungdomar med autismspektrumtillstånd

Kommunikationsavvikelser vid AST handlar både om rena språkproblem och om att inte
förstå meningen med kommunikation och social interaktion. Det verkar som om personer
med AST inte alltid ser någon poäng med att kommunicera med andra. En del
barn/ungdomar med autism utvecklar aldrig ett eget talat språk, andra har ett fungerande
talspråk, men variationen är stor. Andra använder många ord och talar korrekt men upprepar
mest färdiga fraser eller sådant som andra sagt oberoende av situationen. Detta innebär
att många behöver lära sig nya färdigheter för att kunna kommunicera exempelvis genom
föremål, bilder, tecken och kroppsspråk.
Exempel på insatser/metoder (utan inbördes rang) som är lämpliga att använda i behandling
och träning av kommunikation. Beskrivning av metoderna se bilaga 8
• Arbetsmaterial: Vad betyder det? SAM-TAL.
• ERICA-metoden
• Gruppverksamhet
• KAT-kittet
• KBT-behandling
• Kommunikativa hjälpmedel ex. dator, bilder
• Musikterapi
• PECS
• Relation play, Sherborne
• Språkträning enligt Karlstadmodellen, Irene Johansson
• Teckenkommunikation: AKK, TAKK
Beteende
De flesta barn/ungdomar med AST har ofta ett begränsat register av beteenden, intressen
och aktiviteter som de ägnar sig åt på ett upprepat och enformigt sätt. Detta kan orsaka dem
själva och omgivningen problem.
Problembeteenden kan definieras som beteenden som bland annat gör att ett barn går miste
om viktiga tillfällen då det kan lära och utvecklas. Man anser att problembeteenden kan
bero på svårigheter att kommunicera, brister i den sociala förmågan och bristande förståelse.
Det kan också bero på att barn med AST upplever sinnesintryck på ett annorlunda sätt.
Om de vistas i miljöer som de inte förstår eller kan påverka på grund av sina svårigheter
kan detta skapa stress. Detta kan leda till utbrott, motorisk oro, ångest, nedstämdhet, depression,
tvångs- och självskadebeteende. Beteendet utestänger barnet från att delta i olika
miljöer och sammanhang. Särskilt mer välbegåvade barn/ungdomar kan periodvis helt uppslukas
av ensidiga "specialintressen" som exempelvis tidtabeller, seriefigurer, kyrkor m.m.
Fixeringar kan förekomma vid olika föremål och krångliga vanor och rutiner som måste
upprepas exakt lika varje gång. Det är vanligt att barn/ungdomar med autism ihållande viftar
med sina händer, vaggar fram och tillbaka och går på tå. Se bilaga 3.
Dessa beteenden försvinner sällan av sig själv, därför behövs någon form av insats genom
struktur och aktiviteter i vardagen. Förebygg olika beteenden genom att se till att barnet/
ungdomen har en individuell plan och ett individuellt program för att se beteendet i ett helhetsperspektiv
tillsammans med kommunikationsförmåga, sociala förmågor och dylikt, inte
som enstaka företeelser. Strukturera och tydliggör miljön för att minimera stress, aggression
och undvik olika slags störningsfaktorer.
24