Vårdprogram för barn och ungdomar med autismspektrumtillstånd

Träna kroppskännedom med praktiska övningar. Ge strategier för att stärka den motoriska
utvecklingen, ge ökad kunskap för att förhindra sekundära kroppsliga symtom senare i livet.
Exempel på insatser/metoder (utan inbördes rang) som är lämpliga att använda i behandling
och träning av motorik. Beskrivning av metoderna se bilaga 8
• Hjälpmedel ex. bolltäcke
• Motorisk träning ex. balans, tonus, muskelstyrka
• SIT, Sensory Integration Therapy
Farmakologisk behandling
Farmakologisk behandling vid AST ska ses som en integrerad del i en multimodal behandling
och bör skötas av läkare med intresse, erfarenhet och specialkunskaper inom områdena
neuropsykiatri och barnpsykiatri. Farmakologisk behandling används vid AST framförallt
för att behandla beteendestörningar och psykiska symtom som hyperaktivitet, uppmärksamhetsbrister,
repetitiva beteenden (t.ex. perseverationer, tvång och stereotypier), sömnstörningar,
affektlabilitet, irritabilitet, aggressivitet och självskadebeteende. Behandling
sker också av samtidigt förekommande tillstånd och sjukdomar som depression, Tourettes
syndrom, ADHD och bipolär sjukdom parallellt med olika typer av beteendeterapeutiska
interventioner, riktade pedagogiska insatser samt psykosocialt stöd till barnet/ungdomen
och familjen. Efter att behandlingsbara medicinska och miljömässiga orsaker uteslutits kan
farmakologisk behandling bli aktuell för att optimera förutsättningar för mer beteendeinriktade
behandlingar. Man använder i behandlingen farmaka inom de olika klasserna av preparat,
som också används för barn/ungdomar utan AST såsom antidepressiva (framförallt
SSRI), typiska/atypiska neuroleptika, stimulantia/icke stimulantia, antiepileptika, lugnande
och sömnmedel samt en del övriga preparat. Dock är inga av dessa preparat godkända i
Sverige för indikationen AST.
Man har sett positiva resultat med olika preparat ur de olika klasserna av psykotropa mediciner
när det gäller olika beteendestörningar och symtom vid AST men mycket ringa, om
ens några effekter på kärnsymtomen (social interaktion, verbal/ickeverbal kommunikation
samt begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter).
Studier av olika farmakologiska behandlingar är också svårvärderade beroende bland annat
på gruppernas sammansättning inom studierna, (undergrupper av AST, olika åldrar, olika
begåvningsnivå m.m.) samt olika grad av samtidig annan psykotrop medicinering eller beteendeterapeutisk
behandling.
Förutom skillnader i behandlingseffekt, doseringar och biverkningar mellan barn, ungdomar
och vuxna skiljer sig individer utan AST från individer med AST genom att de senare
verkar känsligare och ibland reagerar annorlunda på olika typer av farmaka och för vissa
grupper av farmaka ses också mer biverkningar även på lägre doser. Detta gäller t.ex. centralstimulantia
och SSRI, där man kan se en ökad frekvens extrapyramidala biverkningar,
agitation, aggressivitet, hyperaktivitet och insomnia vid behandling med SSRI och en sämre
effekt på hyperaktivitet, ouppmärksamhet och impulsivitet vid centralstimulantiabehandling
med mer biverkningar på moderata doser i form av bland annat mer stereotypier, socialt
undvikande beteende, irritabilitet, dysfori och ökad hyperaktivitet.
Man bör därför ha som generell princip att starta medicinering med låga doser med långsam
upptitrering till optimal dos med hänsyn till behandlingssvar och biverkningar, följa
upp med täta kontroller och vid vissa farmaka hålla korta behandlingstider.
27