Vårdprogram för barn och ungdomar med autismspektrumtillstånd

plus metylfenidat i kombination har bättre effekt på ADHD-symtomen. De finns
dock beskrivet några fall av misstänkt kardiovaskulärt betingad död hos barn vid
denna kombinationsbehandling. Det finns inte tillräckligt med data för rekommendation
när det gäller användning av klonidin och guanfacin för att behandla
ADHD-symtom vid AST.
AST med komorbid depression
Antidepressiv medicinering, särskilt selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), har
använts i många år vid behandling av autism. Dessa preparat kan rikta sig mot kärnsymtomområdena
genom att reducera repetitiva sysselsättningar och perseverationer, social
ångest och förbättra kommunikation, men de kan också orsaka biverkningar som ökad motorisk
aktivitet, disinhibition och svängningar i sinnesstämningen. Olika SSRI-preparat har
olika verkningsprofil vad gäller noradrenergt och dopaminergt återupptag. Detta medför att
preparaten också i sällsynta fall kan ge extrapyramidala symtom. En annan grupp av preparat
utgör serotonin-noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI). Dessa blockerar återupptaget
av både serotonin och noradrenalin i synapsspatiet. Venlafaxin har i en studie vid autism
visat sig förbättra repetitivt beteende och begränsade intressen. Mirtazapin har i en
annan studie visat icke signifikanta symtomförbättringar gällande aggression, självskadebeteende,
irritabilitet och hyperaktivitet.
Tidiga studier identifierade förhöjda blodnivåer av serotonin hos individer med AST. Man
har senare sett förändringar över tid i kapaciteten att syntetisera serotonin och föreslagit att
barn med AST har en nedsatt kapacitet tidigt att syntetisera detta ämne jämfört med friska
barn. Dessa och andra data antyder att serotonin har betydelse för flera av symtomen vid
autism. Då serotonin är kopplat till medieringen av flera psykologiska processer, varav
många är påverkade vid autism, inklusive affekter, social interaktion, sömn, tvång och aggressivitet
är det rimligt att anta att SSRI kan förbättra repetitiva, begränsade intressen och
ritualbeteenden hos individer med AST i olika åldrar.
Fluoxetin (Fontex) är bäst dokumenterat, dock nackdel med lång eliminationstid, väljs
framförallt till tonåringar. Vid behandling av yngre barn väljs istället gärna sertralin (Zoloft),
speciellt vid inslag av tvång. Citalopram (Cipramil) och escitalopram (Cipralex) används
också men är inte godkända preparat i Sverige för behandling av depression. Citalopram
har i en studie vid AST visats kunna ge mycket biverkningar. Venlafaxin, mirtazapin
samt paroxetin har inget stöd för behandling av depression hos barn och ungdomar, enligt
läkemedelsverkets behandlingsrekommendationer. Behandling med tricykliska antidepressiva
kan orsaka betydande biverkningar, bland annat hjärtrytmrubbningar. För ungdomar
finns visst begränsat vetenskapligt stöd för viss effekt vid depression. Fluvoxamin (Fevarin)
ska inte användas vid behandling av depression hos barn och ungdomar under 18 år då
effektivitet och säkerhet inte har fastställts vid behandling av depression hos dessa.
Sammanfattningsvis ses signifikanta förbättringar i den autistiska symtombilden med betoning
på de tvångsmässiga repetitiva beteendena vid användning av SSRI-preparat, som
dock verkar vara mindre effektiva i behandlingen av kärnsymtom gällande språk och sociala
förmågor vid AST. Sekundära symtom som depression kan också svara på behandling
med SSRI-preparat. Trots generellt bättre biverkningsprofil än klomipramin ses negativa
effekter som aktivering, hyperaktivitet och sömnstörningar vilket kan vara besvärliga biverkningar
hos individer med AST.
60