rWMm WS:&^ - Vaasa

94
att kommande slägten skola strängt bédö»
ma vårt uppförande; att en nation förlorat
allt,när den förlorat sin sjelfständighetv,
Sägen dem, att fremmande Vegénter, hvilka
jag antingen upphöjt på throner , eller
hviika ba(va mig att tacka för bibehållandet
af deras kronor,hviika under min lyckliga
tid sökte mitt förbund,nu emot mig
rigta alla deras ränker. Såge jag icke,
att de endast villja åtkomma Frankrike, så
ville jag med glädje uppoffra delta lif, emot
hvilket de äro så Förbittrade. Mcii
så länge Fransmännen för mig bibehålla
den kärlek/ af hvilken jag har så inånga
bevis, skall detta våra fienders raseii blifvavanmägtigt.
Fransmän! min villja är den»
samma som folkets} mina rättigheter ärÖ
deras; min ära, mitt rykte, min lycka,kunna
endast tillhöra Frankrike."
Så talade Napoleon. Hans tal blef
med bifall upptaget. Derpå närmade sig
Ärchebiskopen af Bourgos,iegenskap af
Storallmosutdelare, öfverlemnadö knäfallande
Evangelium, och Kejsaren svoriföIi
jande uttryck: Jag svär att iakttaga och
luta iakttaga rikets cönstitution. Och efter
denna ed var Ärchecancelleren den första,
som svor constittitioneri lydnad och
Kejsaren trohet. Hela församlingen upprepade
sedan: Vi svärja det!
Under talet ock edsvärjningcn qvar»
folefvo medlemmarne af centraldeputätioneii