rWMm WS:&^ - Vaasa

I
och kanslolöst denne man, som man bemödade
sig att framställa såsom enbefriare
och välgörare, uppoffrat all enskild sälihet
för sina äregiriga planer. De grundsatser,
znan nu framställde til) allmänt åskådande,
gjorde ett allt för starkt afbrutt mot äldre,
dem man verkligen utöfvat, för att kunna
erhålla fullt förtroende. Likväl var det
icke endast Franska folket, som kände en
förändring. Napoleon sjelf kände sig på
ett omisskänneligt salt besvärad af den roll,
han åtagit *ig att spela. Van att följa
sin egen invigt, och att såsom lag påtruga
sin villja", huru skulle han genast kunna
beqväma sig att gifva akt på sina Statsrads
och Ministrars råd? Vid rådplägningar
märkte man väl icke mera denna pratsjuka,
hvilken tiliförene var honom så egen;
men hans tystnad bevisade, att han
ledsnade, att han tröttnade att höra dessa
råd. Blottiumgänge ined Boidaterr»a
infann sig åter hans gamla munterhet.
Också sökte han sa mycket detta im>gänge,
att den ena paraden, den ena mönstringen
utträngde den andra; i det han genomilade
lederna, tycktes han i känslan
af sin niagt uppvakna till ett nytt lif,
och ju st/Jrre soldaternas beredvillighet var
att lyda hans vink, desto närmare tänkte
han sig ostridigt det Ögonblick, då det
skulle blifva honom förunnadt, att förödmjuka
dem, hvilka utstött honom frän
53