rWMm WS:&^ - Vaasa

96
ten Durosnel höllo nationalgardets örnar}
GeneralLientenanten Friant den för Kejserliga
gardet. Tropparne marcharade upp
och omgåfvo thronen; ofHcerarne stodo
framföre den. Nu tog Kejsaren ordet:
"Soldater, sade han, jag anförtror eder de
Kejserliga örnarna och rationalfärgorna;
J svärjen deremot, att försvara dem mot
fäderneslandets och thronens fiender, eller,
när det så fordras, att dö; J svärjen, att
aldrig erkänna ett annat samlingstecken.
Isynnerhet J, soldater af Parisiska nationalgardet,
svärjen, att aldrig tåla, att fremlingar
å nyo få inträngaidet stora rikets
hufvudstad: ty åt eder tapperhet anförtror
jag den. Hvad eder angår, soldaterna f den
Kejserliga lifvalaen, så svärjen, att uti det
fälttåg, som nu skall öppnas, J villjen söka
att ofverträfFa eder sjelfva, och heldre
dö än tåla, att fremlingar fÖreskrifva fäderneslandet
" lagar.*' Hvarje af dessa satser
blef besvarad med ett: vi svärja detl
och sedan tropparna, ungefär femtio tusen
man, hade defilerat förbi,återvände Napoleon
till militärscholan,hvarifrån han begaf
sig till Tuillerierna.
SI slutades denna högtidlighet, vid
hvilken trolöshetensökte att for sig vinna
troheten och samvetslösheten samvetet*
Många tadlade dervid det theatraliska, utan
att betänka, att detta alldeles icke låter
skilja sig från stora ceremonier. Ute-