rWMm WS:&^ - Vaasa

142
tystnad träddeistället for det häftiga én*
skri, med hvilket Franska tröpparne pläga
uppmuntra sig';inankände sig uttröttad; och
den som tinder någon förevändning kunde
lemna sitt led och sin plats, gick tröstlöst
bakom de sönderskjutna batterier, som lemnade
slagfältet*
Så snart Napoleon märkte detta, gjoråe
han allt hvad i hans krafter stod,
för att tvinga utgången. Han skickade för.
stärkningar pä förstärkningar, och, så ofta
det berättades honom, att sakerna stodo illa,
var hans enda svar: framåt, framåt! En
General lät säga honom: att han ej längre
kunde uthällaisitt läge, emedan hart
blefve alldeles nedskjuten af ett batteri.
"Hvad! ropade han; vet då icke Geöeraletij
att man måste ta.ga sådana batterier?"Med
dessa ord vände haii ryggen åt den oMcer,
som framfört denna underrättelse. En
fången Engelsk officer, hviiken blef förd
till honom, frågade han om Engelaka harens
styrka; och när denne sade, att den
idetta ögonblick blifvit förstärkt med
60,000 man, var hans svar: 'Mesto bättre*
desto bättre! ty ju flere J aren, desto ilere
skola vi slå. Så säker var han om segern,
att han befallte de curirer han skickade,
att öfver allt kungöra: att hart hade
segrat. Ännu tycktes han hålla sig fast
vid den satsen, att segern tillhörde den
mest hårdnackade; och likväl var det ögon*