rWMm WS:&^ - Vaasa

252
lägsnat sig. Den .forte var knappt åtes^
anjjoaimen till -Concifergeriet, förr än ha.ii
begärde mat; och så stort var hans lugn,
att han åt med god matlust. Nar han
märkte, att en. liten, framföre rundad knif,
hvaraf han betjente sig, hos vakten uppväckte
den misstanka, att han kunde Sticka
sig med den, kastade han den från sig.
Strasr eftet maltiden föll haniqn djup
sömn, hvarutur htin vid midnatten måste
väckas, emedan pairemas cammares Archi*.
varie var kommen att för honom uppläsa
hans dom. Herr Couchy — detta^var Är»
chivarieas.iia.mn — sökte, att genom ett
hjertligt yttrande giifva honom .tillkänna,
huru påkostande det för honom var, att
nödgas förrätta ett så sorgligt uppdrags
men Marskalken afbröt honom med de orden:
"-Gör ni er skyldighet; hvar och en
måste göra, hvad han är skyldig att göra."
Blott en enda gång aßbröt han Archivarien
under läsandet, nämligen vid det stal»
letidomen, der det var fråga om thron-
Jföljdslagen. "Denna lag, sade Marskalken,
ar icke användbar pä mig? den är blott
gjord för d?n Kejserliga familjen!'' Efter
shitad uppläsning erinrade Herr Coiuchy
Marskalken om beredeisen gendin en prest,
tilläggande, att Pastorni St. Sulpice. sjelf
dertill erbjudit sig. Ney svarade: "Det är
bra, jag vill betänka mig-" På frågan, om
laahrinda e» åsman prest mer svarade mot