rWMm WS:&^ - Vaasa

230
|ipnoni derför, och följaktligen betrakta»
scmveraineteten. som något, hvilket är öfverfördt
på den man bekrigar, som icke
vill saga något annat än erkänna och heU
ga läror, hvilka skaka allt, och hvaremot
jitla Europa väpnat sig} eller man, måste
tro, att souverafneteten kan vara en dubbel.
3Vlen den ar väsendtligen en, och kan icke
delas. Den fean existera under åtskilliga
forrrfer, och vara oollectiv eller individuell,
ehuru ickeiett och samma land, emedandet»'
ta ickepå en gångkanhafva tvänne souveraimer.
Men nu hade de förbundnamagterna
hyarkengjort eller trott sig görad^et enaeller
andra af dessa båda saker.. Napoleons företagande
hade de ansett för den största
förbrytelse, spm bland mennniskor kan begås:
som en förbrytelse, hvars; blotta försök
förtjente att bestraffas med förklaringen af
fogelfri;, i Napoleons anhängare hade de
blott sett meå&te
|>e^ämpa, underkufva och bestraffa. Från;
andrå sidan hade dessa förbundna magtet
fildrig upphört att erkänna Hans aldraf3hristligaste
Majestät såsom Konung a£
frankrike, äfven icke upphört, att med hon»
ståifreds- och vänskapsförbindelser, spm
|och för-sigsjelfvainnehöllo förbindelsen,at|
VÖrd[a hans rättigheter5 ja, de hade på ett
fprraligl; sätt sig det uti förklaringen
af den 15 -H tkaxs t ochi tractaten pf dea
15isamm^i manad, gcli derigenom gjor£
/