rWMm WS:&^ - Vaasa

254
sak, en olycka, mycket minre stor än jhétis
nes afrattade moders och Systers död. Der*
på sprang han upp och bad de siiia, att
de skulle lemna honom. De begåfvö sig
bort. Nu åter ensa*nmed sin vakt, gickhan
tipp och nedisitt fängelse, sysselsatt att:
betänka sitt öde. Under detta tillstånd sade
en af soldaterna, en grenadier, som
stridt under L.a Roche-Jaquelin, till hon»
om: "Marskalk^ vore det ej väl, om ni
uti edert läge tänkte på Gud? Att hafva
försonat sig. med sin Gud, det har ingen
ångrat." Marskalken stod stilla, och
efter kort besinnande sadehan:"Du har fättj
inan måste dö som en rättskaffens man och
en Christen. Jag önskar att tala med Pa^
storn i St. Sulpice." Befallning derorri
blef lemnad; och snart ankom den andelige
mannen till Marskalken och blef trö
fjärdedels timma ensam med honom. Vid
bortgåendet lofvade han att återkomma*
för att bistå honom vid hans sista ögonblick.
Dessa kommo nu allt för snart;
Knappt hade presten mellan klockan 8 och
*) inställt sig, förr än Ney räckte honom
handen med de orden: "stig nu först uti
Herr Pastor; der uppe kommer jag förriri
än ni." De foro ien hyrvagn genom Luxemburgska
trägården, stora alleen,som går
till observatoriutn. Här skulle domen gå
i fullbordah; en liten gend^rmes-piqueÉ
sch tvänne 401aveterancorpser väntade på