rWMm WS:&^ - Vaasa

90
trenne lagstiftande magtens grenar skola,
sättasiverksamhet; en enda känsla skall
lifva dem. Förlitande oss på eders Majestäts
löften,öfverlemna vi oss åt eder,våra
befullmägiigade och Pairemas cammare,
omsorgen för vart constitutionella system,
och att befästa samt fullkomna de inrättningar,
hvjlka måste vara borgen för detsamma,,
utan öfyerilning,utanskakning,med
Kaogen öfverläggning och ined vishet. Och
skulle vi vara nödsakade att strida, så genijude
ett anskriivåra hjertan, nämligen
detta: "emot den fiende, som gerna ville,
behandla oss som den uslaste bland alla
nationer!" Intet är omöjligt,och intetskall
blifva spardt, för att sätta vår ära och vårt
oberoendei säkerhet, för att afvända ett
nesligt ok, Hvarje Fransman är,soidat, segern
skall följa edra örnar, och fiender,
hviika räkna på vår tvedrägt, skola ångra,
att de utmanat oss".
Duboys' tal frambragte all den verkan,
som plogar visa sig, när vid allvarliga
handlingar ännu något mera hafves för afsigt,
än hvad dei och för sig sjelfva innehålla.
Det vore icke artigt att säga,
det talaren hade såsom^nationens organ förfelat
sin bestämmelse, och icke sagt något,
som hörde till saken. Man ropade likväl,
likasom efter aftal; Lefve nationen, Lefve
Kejsaren? Da som voro blotta åskådare,
y.efvo, de handlande personerna; och för