rWMm WS:&^ - Vaasa

50
allt hvacl som är oss det dyrbaraste, allt
livad vi genom 25årigt bemödande förvärfvat,
våra fri- och rättigheter, våra inrättningar,
ärdet, mothvilka man vill förklaradetta
krig. En delafBourbonerna och några enskilda
personer, hviika längesedan upphört
att vara Fransmän, söka att mot oss uppviggla
Tysklands och Nordens nationer,för
att ännu en gång få återkomma på den jord,
som med dem icke vill hafva något att
skaffa. Denna uppmaning har för ett ögonblick
äfven låtit höra sig från det södra
Frankrike, och hos Spanska troppar begär
man Franska kronan tillbaka. En försigsielf
stående, en till privata lifvet återgången
familj, anropar fremmande magters bistånd.
Skall den blifva hörd? Otvifvelaktigt; men
att ännu en gång villja återställa Bourbonerna,vill
säga detsamma som att förklara
krig mot Frankrikes hela befolkning, vill
säga det samma, som att böja vår hais under
clet tredubbla oket af den oinskränkta mo-
»archien, fanatismen och feudalismen. Ja, om
de fremmande magterna, mot Eders Maj:ts
käraste önskan, gifva signal till krig, så är
det mot hela Franska nationen man vill
strida. — Frankrikes fördrag med E«
ders Maj:st är det innerligaste, som någonsin
förenat en nation med dess regent.
Folket och monarchen kunna blott hafva
samma vänner coh samma fiender. Hvad
gjorde Frans den Förstaisin obetänksamma