rWMm WS:&^ - Vaasa

200
skulle inskränka sig till att hafva fÖrdrifvit
Napoleon. Härtiti irrade man sig Hkväl;
utan att felaiartighet mot Pariserboerna,
både de likväliall stillhet tagit
de mått och steg, de gåfvo sina
nationer det skadestånd, som deiPari«
sertractaten af den 30 Mars saknade.
"Tvänne föremål hade isynnerhet underhållit
folkens missnöje: nämligen för
det första, de minnesvärdars bibehållande,
som Napoleon till förevigande af sir.a segrar
upprest} för det andra, den obestridda
besittningen af de"'från alla länder af Na-,
poleon församlade konstens skatter, hvilka
efter hans förvisande till Elba ännu voroi
Fransmännensvåld. Af skon3amhet förBourbonerna
hade förra året dessa saker icke
iomroitifråga; ty män hade befarat, ati;
man icke skulle kvinna yrka de förras förstörande,
och äfven så litet de sednares
återlemnande, utan att skada deras förhållande
till Franska folket. Då nu detta
hade visat sig utan allt sinne för sa mycken
grannlagerihet i tänkesätt; då Bourbonerna
icke kunde vara angelägna om bibe»
■hållandet af de minnesmärken, som förkunnade
Napoleons segrar, och då. \ Frankxike
hade sjelft tillräckligt af konstens verk*
för att ännu vara rikt derpå, sedan de röfvade
blifvit återlemnade; så var nu intet
skäl för hand, som kwnde afhålla frän att
uppfylla nationereas önskan. Det är att