rWMm WS:&^ - Vaasa

lianJj önskan, tillade han: "Jag behöfyer
icke någon prest, för att lära dö." Man
sade honom sedan, att det berodde pä honom
sjelf, om han ville se sin fru och sina
barn? och genast bad han Archiyarien, att
skrifva till dem, det han följande morgonen
önskade att se dem klockan mellan 5
och 6. "Likväl hoppas jag, tillade han,
att ni icke underrättar Marskalk innan om
min dödsdom; ty den bör -hon blott få hö-
ra af min mun." Archivarien begai sig
derpå bort, och Ney kastade sig, v
päklädd
som han var, på sången och insomnade
genast. Klockan 4 väckte honom Mar-
skalkinnans ankomst, som kom åtföljd a-f
sina barn och sin syster. Ioch med det
samma som den olyckliga Frun inkom i
rummet, störtade hon afdanad ned pä golfvet.
Marskalken och hans vakt upplyftade
henne; men det förbigick en temaielig tid,
förr än hon återkom till sarianing samt
genom tårar och snyftningar fick lätta sig.
Iett icke mycket bättre tillstånd befann
sig h-ennes syster. Blott barnen gr.eto icke.
Stumma och dystra stodo de der, ehuru
den äldsta af Neys söner redan uppnått
en åldgr af 11 eller 12 år. Marslcalken
talade mycket med honom, hien sagta
och för vakten icke hörbart. H^ad han
sade honom, har derföre icke blifvit bekant.
Sin fru sökte han att trösta deri*
genom, att han kallade sin död en stats»
v
253