rWMm WS:&^ - Vaasa

222
äeraf sökte hatt alt med dem besätta ää
befullmägtigades eammare.
Bland Ludvig XVIII:s Ministrar befiift.
tio sig tvänne, som icke kunde vara iöfverensstämmelse
med detta fÖrehafvande;
Den ena var Herr Talleyrand, Prins af
Benevent, den andra Fouché, Hertig aF Ö.
tranto. Båda hade att tacka de omvexlande
lägen,ihvilka de genom revolutionen
varit kastade, för den bildning, söm gjorde
dem skicklige att under närvarande om.
ständigheter vara regeringen"till stor nytta.
Den frimodigaste af dem var Foitche.
Han gjorde hvad somihans krafter stod,
att förekomma dessa mått och ste^ hvilka
icke kliiide vinna framgång;, utan att
sätta Frankrikes författningi' fara; men*
iiär Talleyrand afstod frän ministerens
hufvudiednirig» blef äfven för honom in^et
annat öfrigt än att foga sig efter omständigheterna.
Ifrå,n detta ögonblick var bådas
fall afgjordq tyioch med det samma,
som det kongliga partiet, hvilket bestod
af idel anhängare at den gamla nionarchen*
fick öfverhandeb, och så väliTalleyrand
som Fouché blott sågo motståndare* kunde
de ej gifva sig tillfreds^ förr än da
båda voro undanröjda. Fouchc påskyndade
sitt och Taileyrands fall genom en bexättelse,
den han som Police Minister afgaf
till Konungen öfver rikets läge, och
uti hvilkén de förbundna inagternas afsigfc