rWMm WS:&^ - Vaasa

28
och intet vidare! Just denna mellankomst
skulle störa det öfver allt rådande lugnet.
Dessa magters undersåter, uttröttade af ett
tjuguårigt krig, skulle icke låta bedraga
sig, de skulle inse, att man vore dermed
sysselsatt, att för en enda familjs bästa försatta
hela Europailågor; och dessutom
för en familj, hvilken, efter flutna strömmar
af blod,isitt gamla arfskap åter insatt,
icke ett enda år hade kunnat hålla sig
fastj de skulle göra sig den frågan, om det
då vore alla Européers öde, att uppoffra
sitt lugn, sin konstflit, sitt välstånd, for
att återföra en familj på en plats, som
den alltid åter lemnade. För det fjerde,
den fruktan, att andra regeringar kunde
förnärmas genom denna familjs fall, hvars
regering redan var slutad, vore ogrundad.
Kejsaren hade förklarat,att han icke ville
blanda siginågon nations angelägenheter;
och han kunde icke villja förbinda sitt återuppstigande
på Franska thronen med
krigens förnyande. Parisertractaten kunde
ihans, såsomihvarje Fransmans hjerta,
wppväcka ett lifligt bekymmer, så vidt det
vore otvivelaktigt, att en fastare, modigare
regering skulle förskaffat sig minre tryckande
villkor. Imellertid existerade nu
en gång denna tractatj den vore icke Kejsarens
verk, hvars ära följakteligen icke
defvicl kunde lida. Denna tractat vore
onadvalen för Europas närvarande läge