rWMm WS:&^ - Vaasa

falla den valda monarchen, ville säga det
jarnma, som att anfalla hela nationen och
Jiota dess sjelfj»tändighet. Derförehar den
också beväpnat sig. Ingen äregirig tanke
sysselsatte nationen furstens villja skulle
till och med icke ega kraft, att föra den
Vtom blotta försvarets gränsor. Blott till
sitt lands beskydd, blott till försvarande
af sin frihet, sin ära, sin värdighet, vore
den färdig att underkasta sig alla olTer.
JJvarföre är det 'icke' tillåtet att hoppas,
att dessa krigsrustningar, hvilka kan hända
blifvit föranleddeaf retad stolthet,ruå hända
af öfvergåendemissförstånd, skulle kunna
förskingras, för behofvet af en fred,
hvilken alla Europas folkslag önska, och
hvilken då skulle återgifva Eders Majestät
dess maka och Fransmännen deras thronarfvinge?
Ostridigt skola Camrarne uti de
upplysningar, hvilka eders Majestät Jofvat
att låta meddela oss, finna bevisen för edrabernöcjandenatt
bibehålla freden."Idenna
adress fanns rätt mycket, som måste såra
Napoleon. Likväl cjväfde han för ögonblicket
sin ovillja. "Man hatar Frankrikes
oberoende, sade han. Redan denna
natt skall jag afresa, för att ställa mig i
spetsen för min armee. Constitutionen
måsteistormens ögonblick vara vår polstjerna1,
hvarje offentligt yttrande, som ginge
derpå ut, att försvaga förtroendet till
dep, skulle föröka statens olyckor. Pen.
103