rWMm WS:&^ - Vaasa

76
att träffa sanningens punct. Blott efter
hanti, allt efter som Frankrikes förhållanden
till de Europeiska staterna tydligare
och bestämdare visade sig, såg mars
sig nödsakad till enretraite tillbaka på sanningen;
och detta aflockade till och med
Napoleon sUlf den bekännelsen,"att Frankxikes
läge vore förskräckligt".
Oaktadt stridskrafternas öfverlägsenhet
trodde sig likväl de förbundna magierna
halva orsak, att icke mot sig uppreta Franska
folket, hvilket ganska ofelbart skulle
inträffat, om de framställt: Bourbonernas
återmsättande såsom målet för deras bemödanden.
England förutgick med den
förklaring, att, ehuru Napoleon icke längre
kunde tålasispetsen for Franska nationen,
delikväl icke ville sysselsätta sig med
att påtruga Fransmännen någon statschef,
hvflket) de beslutat förkasta. Få samma
sått yttrade sig Österrike öfver detta föremål,
icke utan att, mot sin villja, och blott
ikraft ai omständigheterna,väcka den förmodan,
attiden händelse Franska folket
gåfve Kejsarinnans regentskap, intill den
unga Napoleons myndiga ålder, företräde
för Bourbonernas regering, det då dermed
skulle nöja sig. Ryssland och Preussen
förklarade sig alldeles icke öfver denna
punct. Genom Englands och Österrikes
yttranden å ena sidan och Preussens
samt Rysslands stillatigande å den andra»