rWMm WS:&^ - Vaasa

154
slutades ensamt genom Préussarnes o®}\
Engelsmannens förenade styrka.
Hvaci Frankrike augåi\ så verkade
underrättelsen om den förlorade slagtningen
såsom ett åskslag. Med 100 canonskott
hade man den 19 firat segern vidLig.
ny,och med längtan väntade Pariserboerna
de 25,000 Preussiska fångames ankomst,
när det plötsligen sades, att Wellington
hade segrat. Den omedelbara följden deraf
var den, att alla de, som utgjorde regeringen,
nu stodo der som ett blott parti,
hvilket icke längre kunde bibehålla sig.
Så stor deras lättsinnighet för några månader
sedan varit, lika stor var nu afven
deras fruktan; och " mellan dessa båda,
stod äfven hqs många ångern midt uti.
Napoleon var således knappt ankommen,
till Paris, förrän han såg sig omgifven
af flera bland sina anhängare, Jbvilka af
hoqomönskade få veta, hvad som nu vore
att göra under så bekymmersamma otn*
Stäridigheter.
Framförallt var det fråga om«m berättelse
öfver slaget. Regnauld de St. Jean d'Ange-
-3y åtog sig detta arbete, vid hvilket det
svåraste vart att man måste säga sanningen»
som icke kunde fördöljas. Vid utkastets
föreläsande fann Napoleon intet så anstöt*
ligt, som att han skulle synas var* orsaken
till slaptningens förlorande. "Den var
vuimen:" ropade han.Regnauld de St, Je*&