Nr 1-2 2005 - Johan Nordlander sällskapet

Oknytt 1-2/2004
ningarna tidvis vara hård. Bilden
var dock långt ifrån entydigt negativ.
Den kände radikale läkaren
och folkbildaren Anton Nyström
skrev i stockholmspressen mycket
uppskattande om patronernas patron,
Fredrik Blinsow, när denne
avled 1897. Och en sentida "vänsterskribent"
som Reinhold Olsson,
under många år kulturredaktör
på Dagbladet Nya Samhället i
Sundsvall och även han hedersdoktor
i Uppsala för sina skrifter
om norrländskt sågverksliv, hade
många berömmande ord att säga
om sågverkspatronerna och "deras
pionjärgärning i en hård tid" som
han uttryckte det i en artikel om
en av de allra första större sågverksägarna,
Per Fredrik Heffner.
Hur såg då sågverksepokens
alla grosshandlare, trävaruexportörer
och "disponentdirektörer" på
sig själva och sin egen tid? Det har
vi tidigare inte vetat så mycket om
men nu föreligger en bred memoarskildring
av stort person- och
industrihistoriskt intresse, som ger
oss ett perspektiv på sågverksepoken
sedd från herrgården och bolagskontoret.
Den är författad av
kramforsdisponenten Paul Burchardt
(1856-1931). Handskriften
finns deponerad på SCA:s Centralarkiv
på Merlo slott i Timrå och
har nu utgivits av en släkting i
rakt nedstigande led till Burchardt,
Thomas Halvorsen. Avskriften av
101
handskriften har ombesörjts av
förre SCA-direktören Bertil
Haslum i samarbete med Anita
Lundkvist. Haslum har också författat
en efterskrift, upprättat personregistret
och försett volymen
med en mycket informativ notapparat,
där hans eminenta och i
släktforskarkretsar sedan länge väl
kända kunskaper i svensk-norsk
genealogi kommit till användning.
Sin förtrogenhet med norrländsk
industrihistoria har Haslum tidigare
dokumenterat i ett flertal
publikationer.
Som så många andra norrländska
företagsledare under sågverkstiden
hade Paul Burchardt norsk
bakgrund. Här och där har också
norvagismer smugit sig in i memoartexten
och svenska stavningsregler
åsidosätts tämligen genomgående.
Han var född i Kristiania i
en familj av tyskt ursprung, som
inflyttat till Köpenhamn från Tyskland
på 1750-talet och sedan vidare
till Norge, där den ägnat sig åt
trävaruexport men också åt officers-
och ämbetsmannabanorna.
Fadern, Diderik Brochman Burchardt,
tjänstgjorde som föredragande
i norska marinärenden i
Stockholm, vilket ledde till att sonen
på inrådan av sedermera kung
Oscar II genomgick Örebro Tekniska
Skola. Efter studietiden reste
han, i likhet med många andra
nyutexaminerade svenska ingen-