Nr 1-2 2005 - Johan Nordlander sällskapet

43 Oknytt 1-2/2005
gränsade till odisponerad kronomark där viss virkesfångst
kunde upplåtas.
Laxfisket
Laxfisket var ett kronolaxfiske. Norrforsbönderna betalade en
årlig avgift till Kronan för fiskerätten. Laxtaxan bestämdes in
natura. Från år 1802 utgjorde den 31/4 tunnor salt lax. Utskylderna
för åren 1810 och 1811 framgår av kvittot i byakistan:
1810 Och 1811 års utskylder för Norrfors Laxfiske i Ume
Efter markegångspris med afräkning för 1/4 Tunna Salt
Lax lämnad till Herr Baron Strömberg betalt tillsammans
etthundratrettioen Rdr 30 Sk 5 Rst Bco qvitteras den 25
Febr. 1812 P.C. Fougt
(Landshövdingen, herr baron Strömberg, tycks ha fått en liten
bonusfjärding till sitt hushåll, värd ungefär en halv månadslön
till en daglönare.)
Hur stora fångsterna i verkligheten var är svårt att avgöra.
Helt naturligt klagade man vid skatteuppbörden över bristande
lönsamhet och över svårigheten att betala så stor avgift.
Visst var det många dryga arbetspass under sommarens fiskesäsong
och underhållet av fiskeanläggningarnas kistor av timmer
och sten under vintrarnas lågvatten krävde många dryga
dagsverken, något som klart framgår av kronofogdarnas inspektionsprotokoll,
men om inte fisket hade varit ett värdefullt
tillskott till byns försörjning, hade man ju inte i århundraden
hållit så fast vid sin rätt. Vid den här tiden köpte
byamännen årligen ett tjugotal tunnor salt, något som räckte
till ett betydande antal tunnor saltad lax. En del salt fisk avyttrades
säkert lokalt till byar utan fiskerätter men storparten
marknadsfördes säkerligen genom handelsborgarna i Umeå
stad.