Nr 1-2 2005 - Johan Nordlander sällskapet

87 Oknytt 1-2/2005
safjällsvägen" med skyldighet att utföra körslor. 5 Det var säkerligen
i första hand den skyldigheten som förde Danielsson
till kusten och krogarna. Flytten från Brändträsket till Grundträsket
förefaller ha betingats av att Nasafjällsbolaget just 1774
fick sina privilegier och rätt att anlägga bruksnybyggen.
Daniel Danielsson hamnade tidigt i konflikt med sin granne,
samen Nils Olofsson. Historien om hur han lurade grannen
går tillbaka på en verklig händelse som inträffade redan
1774. Det framgår av häradsrättens protokoll från den 23 januari
1775. Vid detta tillfälle lovade Olofsson att ta bort den
stendamm han året innan gjort i Pålträskbäcken mellan Pålträsket
och Idträsket och som hindrade Danielssons fiske. Att
Myrenius förlagt dammen i en annan bäck, den mellan
Grundträsket och Granträsket som bör vara Granträskbäcken,
tyder på att han just för denna uppgift inte konsulterat protokollen.
De tvistande kom vid samma tillfälle överens om att
båda skulle kunna fiska också i Granträskbäcken. Ett tredje
ämne för tvist gällde att Daniels hästar betat på Nils kornvallar.
Här lovade Daniel bättring men först när hans barn blivit
vuxna nog att vara vallhjon. Och det skulle nog dröja några år
för äldsta flickan var då inte äldre än åtta år.
Senare blev Daniel enligt Myrenius bötfälld för slagsmål
med Olofsson och för sabbatsbrott. Alfred Ohring har hittat
det protokoll från vintertinget 1783, då detta mål var uppe.
Edquist har på ett självsvåldigt sätt kopplat ihop stocken i
dammen med slagsmålet mellan grannarna. Mellan dessa
händelser var det dock som synes nära tio år. Tingsprotokollens
spegling av tvisterna mellan de båda grannarna slutar
1785, då tinget registrerade ett dokument där Olofsson gav
Danielsson rätt att på somrarna under fem veckor dämma
upp Granträskbäcken för att lättare kunna genomföra ängsslåttern.
Danielssons grälsjuka verifieras emellertid av ytterligare
protokoll. Vid vintertinget 1782 vidgick han att han kallat An-