Nr 1-2 2005 - Johan Nordlander sällskapet

45 Oknytt 1-2/2005
Varför eget fartyg?
Åter till frågan varför Norrfors byamän byggde sig ett eget
fartyg.
Köpmännen i Umeå stad med sina vidare kontakter utgjorde
väl förstahandsalternativet för handelsutbytet alltsedan
staden grundats i tidigt 1600-tal. Det måste ju ha fungerat så i
långa tider.
Den välmåga som skickliga och lyckosamma köpmän i städerna
åtnjöt, stack naturligtvis i ögonen på deras kontakter i
byarna. Man försökte självklart att köpa och sälja utan att anlita,
och betala för, borgarnas tjänster. Borgarna å sin sida bevakade
sina handelsprivilegier - ofta understödda av myndigheterna,
som ju inte fick någon inkomst av den handel,
som inte tog vägen genom städernas tullstaket.
Fick inte bönderna skäliga villkor i sin handel med Umeå
köpmän? Dessa betalade naturligtvis inte bönderna en enda
skilling mer än vad konkurrensen krävde, men de svarade
samtidigt för avsättningen och för den kredit, som ofta behövdes.
De axlade samtidigt ansvaret för riskerna under skeppningen
och hanteringen på främmande ort. Risken att förlora
fartyg och last var sannerligen inte försumbar. Även om de
mest etablerade köpmännen var helägare av en del fartyg,
så var de oftast delägare i olika fartyg och rederier just för
att sprida riskerna. Man lade inte alla ägg i samma korg.
Norrforsbönderna hade nog anledning att begrunda Tjernströms
öde.
Uppenbarligen ansåg sig norrforsborna underbetalda i
Umeå och bedömde att de själva skulle kunna bemästra svårigheterna
och riskerna med ett eget rederi och därigenom få
bättre betalt för sina produkter samtidigt som de skulle kunna
inhandla varor för sina behov till lägre priser i Stockholm.
Det gällde att skepparen var både erfaren och pålitlig. Uppenbarligen
hade man detta förtroende för Hindric (Henrik)