Nr 1-2 2005 - Johan Nordlander sällskapet

59 Oknytt 1-2/2005
lycka att den uti klofwar är wäl rökt, för många grasserar
masken styft under denna grufliga warma. Den salta
har jag låtit ordentligt afpacka och påsalta [...] i brist på
köpare får den wila på sillhofwet till hösten. Jag har
skrifwit till bekanta uti närliggande städer och gjort offert.
Som bräder är uti wanpris så missbjuda brädhandlare.
Jag låter nu öfwerlägga dem på sillhofwet och skall
söka sälja dem framledes. Priserna på Norrländska waror
hafwa så förändrat sig detta år och komma af för
mycket tillopp [...]
Vi vet inte om Bohman fått bud norrifrån att man inte hade
råd/likviditet att låta lagra denna brädlast till nästa säsong,
men tre veckor senare meddelar han att bräderna försålts för
jämnt 4 riksdaler tolften, således ett klart underpris, samtidigt
som han avråder från att för närvarande låta skeppa bräder
till Stockholm: "Så gärna må edra bräder ligga wid Baggböle
som att i dessa fatala tider betala frakt och stapelhyra härstädes."
I detta sammanhang bör påpekas att Petter Bohman inte
själv tog några egentliga risker i samarbetet med norrforsbönderna.
Deras varor fungerar som säkerhet för varje kostnad,
som uppstår under Bohmans vård. Han försträcker aldrig ett
förskott utan betalar bara ut kontanter i enlighet med ett redovisat
saldo bönderna tillgodo. Själv tillgodoskriver han sig en
provision om 2% av omsättningen.
Det skulle varit upplysande att få veta vad norrforsbönderna
tänkte när de skrev till Petter Bohman. I ett par brev från
1820 svarar han och beklagar den dåliga konjunkturen och
svårigheten att avsätta deras varor och han intar en försvarsattityd:
"Har misstag begåtts skall det willigt rättas." Han refererar
till eventuell förväxling med brädlaster från umeborgarnas
konkurrerande såg, från och med 1819 uppbyggd med
fyra ramar i Baggböle. Leonard Eneroth vid baggbölesågen