Nr 1-2 2005 - Johan Nordlander sällskapet

64 Oknytt 1-2/2005
I en 1905 tryckt Förteckning över samlingarna återfinns föremålet
som nr 4 inom grupperingen "Vapen och redskap af
sten". Det lämnas uppgift om bergart, mått och fyndort. I det
sammanhanget fanns det inte anledning att också nämna, att
det enligt folklig föreställning var fråga om en s.k. åskvigg.
Förteckningen har utarbetats av två lärare vid stadens läroverk,
adjunkten Gustaf Norlander och lektorn Carl Niklas
Pahl. Yxan har idag inventarienummer 79 i Västerbottens museums
samlingar (fig. 1).
Trindyxa
Yxor av detta slag har - genom det karakteristiska trinda tvärsnittet
- av arkeologer kommit att benämnas trindyxor. Endast
ytterligare ett fåtal sådana har påträffats i Västerbottens län (fig.
2). De får uppfattas som extremt nordliga nedslag utifrån förekomsten
längre söderut i Norrland och från början i Syd- och
Mellansverige och motsvarande delar av Norge. Trindyxans datering
ligger i mälarlandskapen från omkring 5000 till 2000 f. Kr.
I Västernorrland påträffade trindyxor, eller en del av dem, kan
tillhöra det fjärde årtusendet f. Kr. (Baudou 1977, 40 ff., Lindholm
& Runeson 1990). Föremålstypen har varit i bruk inom
mer än en av de sydskandinaviska kulturgrupper, som forskningen
definierat, nämligen både inom den s.k. trattbägarkulturen
och inom den gropkeramiska kulturen.
På Tallsjö-yxans baneparti syns några markanta skador,
som bör ha uppkommit vid fyndtillfället och i så fall gjorts
med järnskodd spade. Grävskadornas lokalisering tyder på
att yxan inte alls stått med "eggen uppåt", då den påträffades.
Denna särskilda detalj i den ursprungliga versionen av fyndomständigheterna
togs inte heller med då föremålet slutligen
registrerades i samlingarna. En närmare granskning av yxan
visar också, att någon med tunna linjer ristat en stjärna i ett