Nr 1-2 2005 - Johan Nordlander sällskapet

60 Oknytt 1-2/2005
var en formidabel konkurrent till varje annan aktör i sågbranschen.
Även om Bohman undertecknar sina brev "er redlige
Landsman P. Bohman" kanske han inte längre hade böndernas
odelade förtroende.
Aren 1819-21 handlade norrforsbönderna förutom med
Bohman även med en grosshandlare F.F.Cleve och med en
Henric Stål. Då sköttes skeppningen och hanteringen inte
längre från Stockholm utan man har vänt sig till P.J. Långström
i Umeå, benämnd bl.a. befallningsman och kronolänsman.
Det sista brevet från Petter Bohman av den 11/6 1821
meddelar helt kort att "[...JAfgifwes ytterligare att jag finner
inga Bräder mera som er tillhör [...] Utan de äro Baggböle Intressenters
[...j".
Slutet
De två första decennierna av 1800-talet var rätt turbulenta vad
avser ägandeförhållandena till det flertal ramsågar, som fanns
vid Ume- och Vindelälven. Många intressenter sökte här sin
lycka med varierande framgång. Under åren blev företagen färre
men större. Det gick inte längre bra att - som fallet med norrforsbornas
begränsade kapital och inflytande - göra sig gällande
i konkurrens med kapitalstarka och hänsynslösa medtävlare
vid Baggböleforsen. Under åren hade man svårigheter att flotta
virke ner till Norrfors på grund av blandningen med allt mer
ökande flottgods på väg till köpmännens såg i Norrfors och den
senare uppbyggda Baggböle såg. Dessa intressenter försökte
hindra flottning av timmer till norrforsbönderna. Deras timmerflottning
förorsakade även stort intrång på laxfisket i Norrfors.
Vidare tippade den konkurrerande sågen i Norrfors både
bark och spån på älvkanten, vilket förorenade notvarpen nedströms.
Från och med hösten 1821 tiger byakistan om allt som har