Nr 1-2 2005 - Johan Nordlander sällskapet

95 Oknytt 1-2/2005
om detta är en mycket tänkbar lösning.
Karl XII strävade efter att införliva Norge med Sverige och
låg ju bakom det så olyckliga anfallet mot Trondheim, som
ändade i den katastrofala Armfeldtsmarschen vid nyår 1719.
Till hjälp för det nordliga fälttåget hade han alla finska förband
som efter ryssarnas beslagtagande av Finland vistades i
Sverige, företrädesvis i Svealand. Dessa finska regementen
anträdde i juni och juli 1718 uppmarsch till Jämtland från sina
förläggningsorter, och många drog då genaste vägen genom
Hogdalssocknarna och vidare väster om Storsjön för att nå
baslägret i Duved.
Gävleborgs gamla länsstyrelsearkiv i Härnösands landsarkiv
har hittills sorgfälligt förbigåtts av historiker och institutionsforskare,
men det lämnar utförlig information om den
närmast osannolika belastning som byn Överhogdal utsattes
för, såväl under uppmarsch som återtåg. Byn är ju strategiskt
belägen mitt på skogen med en dagsmarsch om ca tre mil till
närmaste jämtländska bygd. Givetvis skulle då varje regemente
övernatta i Överhogdal, med uppkommet krav på furage,
logi, "gryn och dricka", dessutom skjutshästar för officerare
samt för sjukt och skadat manskap.
Slit och släp
Durchmarschräkenskaper från Överhogdal redogör för händelseutvecklingen,
samt för de tyngande besvär med anskaffande
av förnödenheter som befallningsman Erik Elff i Sveg hade.
Byns länsman Esbjörn Svensson slet för sin del dag och natt för
att ordna allt efter överhetens och de genomfarandes krav. Ett
magasin kom visserligen att inrättas i Överhogdal, men det säger
sig självt att trycket på dess invånare kom att bli enormt. Under
uppmarschen var det ändå sommar, varför logifrågan då
inte var så överhängande annat än för officerare som knappast
lät sig nöja med tältboende eller granrisbäddar.