Nr 1-2 2005 - Johan Nordlander sällskapet

61 Oknytt 1-2/2005
med sågade bräder, tjärtunnor och Stockholm att göra. Vi får
anta att man slutade agera samfällt i byalagets namn och att
de enskilda böndernas handel och verksamhet inte hade med
byalagets dokumentation att göra. Bondsågen nyttjades förmodligen
för delägarnas enskilda brädhandel, för bybornas
husbehovssågning och för närliggande byars behov.
Men - efter 20 års tystnad - berättar byakistan 1841 om hur
man tar nya tag för att sätta sin samfällda såg i skick för att
därefter sälja den till köpmannaintressen i staden. På 1840talet
räckte dock inte ens de mest etablerade umeköpmännens
krafter till för att konkurrera med det utländska kapitalet.
Olof Reinhold Möller, Carl Olof Forsgren och konsul Glaas
sålde sina sågar till Dicksons bolag. De lokala aktörernas epok
var slut.
Noter
1 Kanske var Johan Johansson släkt med den handelsman från Umeå,
kallad "I. Jansson", som i slutet av 1700-talet ägde ett hemman i
Kassjö, där han drev en såg? Han lär även ha vari skutägare. Kanske
var det just hans erfarenheter av sjötransporter som gav idén till
1812 års projekt? Uppgiften om I. Jansson finns i bokverket Svenska
gods och gårdar (Stockholm 1930) och bygger på en muntlig tradition,
som alltså är mer än ett sekel gammal och därför kanske inte
helt korrekt i alla detaljer. Kanske stod namnet "I. Jansson" för
J.Jonsson? Efternamnet kan vara en kortform för Johansson. Kan
I. Jansson och Johan Johansson vara en och samma person?
2 I byn bodde dessutom umeborgarnas sågverkspersonal, fem personer
med familjer. Här bodde även Jacob Gyll, socknens skarprättare,
men om han svingade sin yxa även i bondskogen vet vi ju inte.