Nr 1-2 2005 - Johan Nordlander sällskapet

85 Oknytt 1-2/2005
ibland sockenborna, med vilka han kunde få gräla och
slåss, begav han [sig] på vintrarna ner på landet, varest
han kunde få tillfredsställa sin mani för "bärsärka" idrotter.
Då han återkom från sådana nobla resor, hade han
merendels tydliga "blågula" bevis på sina idrotter. En
gång då han råkat i färd [fejd?] med några fjällappar och
under Piteåhandlarnas återfärd från Arjeplog, blev han
så piskad, att han måste hållas i sängen under större delen
av vinterns förlopp.
Men hur stod det till i hans hus? Jo svält och nakenhet
för hustru och barn. Sedan sjöarna blivit tillfrusna var
ingen fisk att tillgå, ävensom att mjölken ofta torde varit
knapp och ringa, ty ehuru de hade god tillgång till mulbete,
bärgades dock lite hö, vårföre de aldrig kunde sätta
in så mycket kreatur de annars kunnat föda. Fiskben
sönderstöttes och maldes på handkvarn och hölls som en
riktig högtidsrätt.
I sammanhang härmed vill jag omnämna ett av honom
använt hushållsknep. Uti bäcken mellan sjöarna Grundträsk
och Granträsk gick fisken - mört och abborrar -
under höst och vår fram och åter. Om vårarna hade hans
lappgranne Nils Olofsson, bättre tid att med ryssjor fiska
dygn om dygn med honom. Men om höstarna hade ej
lappen tid att fiska, för sin renskötnings skull, vårföre
han för att utestänga den andre från fisket, å passande
ställe igenkastade bäcken med stenar, att fisken inte
skulle kunna komma fram. Daniel sökte sig då ett långt
ihåligt träd, uppgrävde en del av stenarna och ditlade
den ihåliga stocken samt kastade åter sten däröver. Så lurade
han lappen, fisken kom fram och själv erhöll han
den årstiden, vad han nödtorfteligen behövde.
En gång under en s k kyrkhelg kom han i slagsmål med