Nr 1-2 2005 - Johan Nordlander sällskapet

66 Oknytt 1-2/2005
Figur 3. Vid "åskviggens" ändparti har någon ristat
en stjärna. Foto: A. Rothstein.
som blixtnedslag, vådeld och trolldom; den var ett medel att kurera
sjukdom och garanterade också framgång i boskapsskötsel,
jakt och fiske. Redan under vikingatid/medeltid tillmättes stenredskap
uppenbarligen liknande betydelse (Almqvist 1976). I
Uppland har en med runinskrift försedd skafthålsyxa påträffats
(Montelius 1877, fig. 119). Vidare kan nämnas en skafthålsyxa
från Västergötland med omsorgsfullt formade medeltida ornament
(Montelius 1903, fig. 67). Från Frostviken i Jämtland och
Asele i Västerbottens län föreligger skifferspetsar, som ristats
med urnordiska runor och/eller runliknande tecken (Hvarfner
1957, fig. 12, Hemmendorff 1989, fig. s. 16). Folktron kring åskviggar
var rätt ensartad i de nordiska länderna och levde kvar
till in på 1900-talet.
Det är inte alls underligt, att allmoge sedan gammalt trott,