boken - stigfinnaren.info

Det brötade sig ofta i Björkån...
...och ibland var dynamit bästa medicinen.
Ibland behövdes det skyltning för
att hitta till kojorna.
106
Flottaren som bjöd på flottbockar
Mellan matrasterna hade Tärendöborna sitt
”välikaffe” och den kaffepausen blev ganska
lång, minns Sune.
Även här i Hembäcken smakar kaffet förträffligt
och då går berättandet av sig självt, nästan
som då flottarkompisarna var närvarande.
–Sven och Nils Johansson var 17–18 år och
oförvägna. Lennart Brännvall och jag var van
att springa på stockarna men det var en konst
att riva brötar. Det gällde att vrida stockarna så
dom for i strömmen, inte mot land.
Med hjälp av gamla fotografier är det ännu
lättare att minnas detaljerna:
– Här i Björkån sprängde vi och det var effektivt.
Lennart skötte sprängningen, det brukade
räcka med två-tre dynamitgubbar. Men man
hade inte många sekunder på sig för stubinen
var ju inte så lång. Vi sprang upp en bit och
höll utkik.
Då Sune var 22 år flyttade han till Kiruna för
åretrunt-arbete. Det var 1955 och han fick jobb
i bygg- och anläggningssektorn.
– Och jag var förskollärare i Kiruna. Nog
trivdes vi där men hade hemlängtan, vi har ju
rötterna här, förklarar Ann-Sofi.
Hon hade ägt sommarstället i Hembäcken sedan
1967 och 30 år senare var tiden mogen att
flytta hem.
Att båda gillar att jobba med händerna och
har gröna fingrar märks tydligt på den natursköna
tomten. Trots att vi är i oktober lyser
gräsmattorna gröna och till våren lär fågelholkarna
vara fulla av liv igen.
Det var Gurli Brännvall i Jockfall som tipsade mig om Hembäcken. Hon har
levt bland flottare och skogsarbetare; maken Göte flottade för att inte tala om
svärfar Edvin Brännvall.
Själv hade jag förmånen att få träffa Edvin i januari 1998. Det var i samband
med en tidningsintervju som fick rubriken Färgstark flottare fyller 90 år.
Min svärfar Evert Johansson följde med till Jock för att få prata minnen på
skönklingande Överkalixmål.
Edvin bjöd på kaffe och flottbockar innan han berättade om sitt händelserika liv.