boken - stigfinnaren.info

timring med en skata som vindflöjel.
– Det är smedjan som var första
byggnaden på gården. Smeden Stensson
bodde här med sin son. En grop
i golvet för maten fanns kvar då jag
köpte den.
I största byggnaden på gården fanns
skiljeställets mäss eller matsal. På
övre våningen bodde sorteringsarbetare
som hade långt hem.
– Men flottarna som kom med sladden
bodde i nedre kasern, till exempel
Akkavaara-pojkarna, berättar Valton.
Nu kliver vi i bilarna och åker någon
kilometer nedströms älven, till
”Nykasern” som ursprungligen timrades
till matsal. Numera finns här ett
mycket sevärt flottningsmuseum som
framför allt speglar verksamheten på
Bölebommen.
– Pite museum tyckte det var en perfekt
plats. Jättemånga är hit och tittar,
berättar Elisabeth Öhlund som sköter
visningen av museet och hela området.
”Gubbarna” blir som barn på nytt när de får titta och känna på alla gamla prylar från flottarepoken.
Curt Boström tycker att Elisabeth och Valton utfört en viktig gärning:
– Imponerande att få ihop så här mycket. Det ger en ganska klar bild av skiljet och även flottningen.
Så sant som det är sagt men nu måste Artur Ek och jag åka vidare. Vi är ju på upptäcktsfärd i flottarnas
fotspår och har en lång resa framför oss.
Bommen var 800 meter lång. Den fantastiska modellen har byggts
av sex eldsjälar efter skisser av Artur Öhlund. Denne bodde i Lappgärdet,
det som numera kallas Böle-Bom.
Risarmen långt ut i vattnet byggdes som vindskydd för sorteringen. Den
har risknippen i botten, med virke och sten ovanpå, och sjunker därför
med årens lopp.
”Så här fungera det i buntverket.”
231