boken - stigfinnaren.info

vara mat, speciellt bönder hade mjölk och annat med sig hemifrån. Här fanns även två mjölkbodar
av timmer där man förvarade potatis och så där. Nog måste man säga att det är konstigt att man
aldrig förlorade nånting ur dessa förråd, för mat var det ont om.
Nu passerar vi grundfundamentet för ett stall. Man hade hästar och körde ut bommar och liknande
på isen. Strax intill finns bastun som var jättefin, tycker Artur.
– Den hade kolossalt stor ugn så man fick elda en halv dag innan den blev varm. Men då höll den
också värmen i en eller två dagar. Vi som låg på holmen använde bastun, i övrigt fanns det dåligt
med tvättmöjligheter från början. Det fanns brunn med enda dricksvattnet som fanns på holmen.
Det är en miss att den inte bevarades.
En annan och kanske större miss är att smedjan inte har bevarats i sitt ursprungliga skick. Här
tillverkades stora och små plåtbåtar, båtshakar, bultar, kättingar; kort sagt allt som behövdes för
flottningen.
– Det finns mycket att berätta om smedjan men nu är den inte alls som förut. Någon förening tog
hand om den och förstörde den invändigt. Då flottningen sluta var den intakt som den varit i 30–40
år, med fjäderhammare, ässja och allting men dom rev bort allt.
I de tre arbetarbarackerna bodde ett 70-tal personer. Det var ofta bönder och bondsöner, exempelvis
från Råneå och i synnerhet från Överkalix.
– Det fanns Bondersbyrummet och Sandsjärvsrummet, många olika nationaliteter. Rummet där
jag bodde kallades hos J-A, efter min pappa som hette Johan Anton.
Ett tiotal man bodde i J-A rummet som var på 10–12 kvadratmeter. Det fanns skorsten på ena
väggen med två öppna spisar på ömse sidor. Det var här man lagade sin mat innan arbetarmässen
bemannades 1947.
– Vi koka fisk och potatis, körde även mycket med fruktsoppa. Risgrynsgröt var det också, delikatesser
var det. Korven fanns ju också men skivorna fick inte vara så tjocka för då gick det mycket.
Bredvid sängen fanns ett litet bord.
– Där stoppa vi in våra limpor och diverse potatis. Så det var inte precis à la carte det som serverades.
Barackerna renoverades i början på 40-talet och fick fönster. I ett av rummen bodde inspektor
Sven Wapens dotter Ulla. Hon uppvaktades ihärdigt av Börje G. Åström som senare blev vägdirektör
i Norrbotten.
En natt beslutade ett par lustigkurrar att göra något åt saken:
– Göte Berlin och jag tyckte att varför skulle Börje hålla på att springa här. Så vi tog en stock och
satte för dörren så han inte skulle slippa
ut den vägen. Det är klart att han slapp ut
genom fönstret och vi var på sorteringen
då han kom gående på morgonen. Han
mumla då han gick förbi så han förstod
säkert att vi varit odygdiga.
Nu har vi kommit upp på Kullen där Artur
också jobbade. Han började på kontoret
1962 och samma år flyttade hans familj
ner från Mjölaskatan till Kalix. Pappa Johan
slutade på Vassholmen först 1965, efter
att ha jobbat här 48 somrar i rad!
Byggnaden på kullen var från början inspektorsbostad:
först bodde Högström här
och sedan familjen Wapen sommartid.
– Då hade vi kontoret därnere i ena ändan
av kättingmagasinet. Men då Wapen
blev pensionerad och Curt Bergbom bli- Där uppe i J-A rummet bodde Artur. Det var visserligen trångt men
det gjordes inget avdrag på lönen, boendet var gratis.
171