boken - stigfinnaren.info

Födelsedagen var minnesvärd för alla närvarande. Här Signe med barnen Berit Jirdén,
Åke Olausson och Evy Olausson.
46
Pajala och då hann mjölken
ofta frysa på vägen.
– Eftersom vi fick betalt
efter fetthalten blev det
inte så bra pris, fettet blir
liksom vatten när det fryser.
Det kom ofta ett paket
med isbitar av fett tillbaka
med flaskorna, det var inte
så bra.
Det var en lastbil med vanligt
öppet flak som hämtade
mjölken.
– Vi hade alla var sin lilla
mjölkbrygga vid vägen och
sedan lastades flaskorna
av i Kompelusvaara, på en
större brygga från byarna
runt ikring. Ibland kunde
mjölken stå där också och
frysa.
Då Ragnar var i skogen
var det Signe som skötte mjölkflaskorna och dom var ganska stora.
– Jo, vi hade 50-liters också men det var bara att lyfta dom på ryggen. Flaskorna var av plåt och
tunga även utan mjölk, det var ett evigt kånkande för alla som hade kor. Nu skulle man, för länge
sedan, inte orka en tom flaska ens. Men jag hade inga krämpor så det var kanske hälsosamt.
Signe och Ragnar fick sju barn: Rolf, Maj-Britt, Tore, Åke, Evy, Kurt och Berit.
– Alla har flyttat från boet, långt bort. De sex som lever bor alla i Stockholm. Men dom är ofta
och hälsar på och hjälper till.
För några år sedan var Signe som en riktig flyttfågel, tillbringade tre vintrar hos barnen i Stockholm
och flög hem på vårsidan.
– Men sista två vintrarna har jag bott här i Pempeli och det går ju bra det också. Här är fint på
vintern och annars också, det är inte så stormigt. Ibland är det tyst men jag sitter och läser, löser
korsord och tittar lite på tv och det är många som ringer.
Ibland ringer barnbarnen och vill ha hjälp med korsord.
– Dom har ju inte lika gott om tid som jag har. Jag brukar lösa soduku också, ibland går det bra
och ibland går det inte (i praktiken är Signe en hejare på korsord, ibland syns hennes namn i tidningen
då hon vunnit tävlingar).
För några år sedan blev det två hushåll i byn för då flyttade brorsonen Tommy Larsson hem från
Malmfälten.
– Han är elektriker och jobbar ibland ganska långt bort. Till exempel i Gällivare, Korpilombolo
och Kalix så han har fullt upp.
Det har gått 60–70 år sedan Signe och två av hennes syskon, Otto och Göta, flyttade ut från boet
och till Pempelijärvi:
– Göta kom hit före mig men levde bara tre år. Hon hade gift sig och fått två pojkar men fick hjärnblödning
och dog. Göta var två år yngre än jag. Nu är jag äldst av syskonen, vi är bara tre kvar.
Byn Pempelijärvi är också ganska gammal, en bit in på 1800-talet kom förste nybyggaren till
platsen. Han hette Anund Anundsson och ägde all mark.
I mitten av 1800-talet ödelades nästan hela byn av brand.