boken - stigfinnaren.info

där trycket var större måste man ha två eller fyra slanor i bredd.
Slanorna i såna bommar fogades samman med kraftiga bultar,
med en kloss emellan.
Bommen förankrades med kätting i tunga stenblock. Ibland
Linafallet ligger i Överkalix kommun vid behövdes stenkistor som stöd för bommarna så timret inte skul-
sammanflödet med Ängesån. Fallet är Norrle trycka upp dem på land
bottens högsta med sina 16 meter. I förgrunden Sådana kistor fanns på Räktjärv där man hade en lång, fyrdubbel
Hilding Wennberg från Lansjärv.
bom som bestod av 16 000 bomslanor. Sista åren var besvärliga
på grund av lågt vattenstånd, en gång på 60-talet tvingades man
lämna kvar en miljon stockar i Räktjärvmagasinet till nästa år.
Sune Ekervhen var flottningsförman till 1977 då flottningen las ned. Han fick välförtjänt pension
men sista sommaren var ingen höjdare precis:
– Nä, det var som långsamt då timret sluta komma, säger Sune som vid det här laget fyllt 82.
Den 20 maj 1978 hölls ”dödsboauktionen” vid flottarhögkvarteret i Hällan. Cirka tusen personer
samlades för att bjuda på ett 30-tal träbåtar, tio stora plåtbåtar, åror, båtshakar, stormlyktor, ankare
och mycket mer.
Sunes bröder Uno och Alf jobbade också i flottningen, båda på Luleälvens skiljeställe i Sunderbyn.
Träbåtarna låg på lit de parade vid dödsboauktionen våren
1978.
138
Här har en bom gått sönder och skapat kaos på en myr vid
Sanningslandet i Lansjärv. På bilden från 1940-talet ser vi
bland andra Alf Eriksson, Algot Larsson, Manfred Silverplats
och Viktor Henriksson.
Då flottningen gick i graven försvann också det trygga
dunk-dunket från älven.