boken - stigfinnaren.info

Det var huggaren, brosslaren, kusken och hästen som
fick dra det tunga lasset fram till vägarna.
tagit skallen hade det säkert varit klippt. Tur att det var
djupsnö men trycket från furan gjorde att det slog hårt.
Men det gick ju bra, slog inte sönder nå. Det var bara
att luften liksom for ur och jag blev dålig.
Valfrid och brodern Johan jobbade tillsammans i skogen
till slutet av 40-talet. Johan var brosslare, hjälplastare,
och Valfrid hade hästen.
De hann tillbringa många vinternätter i olika skogskojor,
mest blev det i Näverbergskojan.
År 1957 sålde Valfrid hästen och började på slakteriet
i Rödupp.
Men oj, oj, oj, vad klockan farit i väg!
Valfrid skulle ju ha varit hemma för länge sedan.
Därför tar vi farväl av Bastukojan för den här gången
och promenerar tillbaka mot bilen.
Alla tre njuter vi av att vandra längs cykelvägen. Valfrid
Larsson och Johnny Holmberg var båda med i studiecirkeln
I skogsarbetarens fotspår, och de är glada
över det som uträttats i projektet genom skogsvårdsstyrelsens
försorg.
Ett tiotal kojor har rustats upp, flera av dem till toppskick.
Dessutom har cirka fem mil igenväxta cykelvägar
röjts upp och fått nya spångar och broar.
De flesta cykelvägarna i övre Norrland byggdes på
kronans mark mellan 1920 och 1940, för hand med
spade och kärra. I början var cykelvägarna viktigaste
förbindelsen mellan byarna och skogsarbetarna använde
dem på vintern.
– Då var dom jättefina, höga och bra att färdas och
cykla på. Det var på 40-talet då dom var nygjorda, säger
Valfrid.
Han är nöjd med att vägkanterna befriats från sly och
skog men tycker att mycket mer borde göras.
– Fyllningen har man inte gjort något åt. På vissa
Kockan Jenny Stefansson vid kojan i Paskatieva. Kocklag infördes
i mitten av 30-talet och då rustades kojorna upp. Bland
kockorna som utförde en stor gärning i jockområdet fanns
även Maria Brännvall, Inez Larsson, Emmy Nilsson, Frida
Johansson, Edit Ekman, Ingrid Jakobsson, Hulda Karlsson
och Anna Ådegren.
Tänk att få cykla från Jockfall till Elmajärvi, Dirivaara och
Lahnajärvi. Johnny Holmberg är en drömmare men ingen
hejdlös beundrare av den gamla goda tiden.
115