boken - stigfinnaren.info

orna. Längre ned var det folk från Limingojärvi och Jockfall som
tog vid.
Heimer har även jobbat på skiljeställena Vassholmen och Sunderbyn,
men bara några veckor.
– 1951 fick vi flottningsförmän fast anställning. Skrev kontrakt så vi
var tvungna att fara till skiljeställena om vi inte hade annat att göra.
Vintertid jobbade förmännen med flottledsrensning:
– Vi rensa stränderna från ris, rev brötar som var kvar från våren
och fick lov att spränga vissa stenar. Dessutom byggde vi stenarmar
och stenkistor i forsar, flottningskojor och förråd. På vårvintern fick
vi köra sand till vissa ställen och strö ut den vid stranden, så isen
blev tunnare.
Flottning i all ära men Heimer Hallergren har sysslat med mycket
annat också, inte minst renar.
– 1970 sluta jag med flottningen och börja på länsstyrelsens rennäringsenhet.
Jag hade hand om koncessionsrenskötseln. Därefter blev
det lantbruksnämnden som tog över hela rennäringsenheten. Sedan
gick jag tillbaks till länsstyrelsen då man tog tillbaks hela renskötseln.
I 25 år var Heimer engagerad i kommunalpolitiken varav tio år i
dåvarande Tärendö kommun.
– Men där var det inga politiker utan svarta och vita. Jag tillhörde
vita falangen. Vi var tio-tio så det var väldigt intressant, alltid lotten
som fick avgöra.
Denna skylt i Tärendö sattes upp efter att flottningen
lagts ned. Tur var kanske det för den
pekar mot strömmen.
– Hade Tärendö varit enigt hade inte Pajala haft sjukstugan i dag, den hade varit i Tärendö. Men
Tärendöborna trodde inte på oss och inte heller på en tjänsteman från länsstyrelsen som kom hit.
Efter kommunsammanslagningen satt Heimer 15 år i Pajalafullmäktige för socialdemokraterna,
var även vice ordförande i kommunstyrelsen och skolstyrelsen med mera.
– Då vi for från Tärendö börja vi samarbeta, var inte längre svarta och vita utan kunde enas.
Tidigare var Tärendötrakten känd för heta politiska viljor, ibland med extrema förtecken. Att
placera vita-svarta i vänster-höger fållor var dock inte alltid så lätt:
– Nä, det var från alla partier. Dom som bodde norr om kyrkan var vita, söder om kyrkan var svarta.
– Först var det politiskt, kommunister och nazister. Och svarta och vita, dom svarta var fascister.
Man hade såna där hakkors, handskar och blanka stövlar. Det var där Tärendöbråket börja, säger
Heimer Hallergren
– Nazisterna skaffa sig enhetliga uniformer, hitleruniformer, men dom var väldigt rädda att ha
dom offentligt. Tärendöborna var mer rödaktiga, hitlerfalangen var mindre.
Men den tiden är förbi och i Männikkö jobbas det med trevligare historieskrivning. Det ska bli en
bok om byns historia och Heimer har skrivit om sina specialområden; flottningen och rennäringen.
Om flottningens redskap och arbetssätt har han bland annat skrivit så här:
Flottningsbåten var ca 6-7 m lång och utrustad med 6-7 forkar, två par åror och styråra, samt lina
av hampa och en presenning för att täcka flottarnas ryggsäckar mm.
Ett flottarlag var som regel 6-7 man och en lagbas. Lagbasens uppgift var att leda arbetet och föra
in flottarnas arbetstid mm. Arbetet startade sex på morgonen och pågick till 18 på kvällen, med två
timmars matrast.
Flottarlivet var under lång tid primitivt på många sätt. För det mesta behövde flottarna ta med mat
för en vecka. I stort sett bestod matsäcken av amerikanskt fläsk, hemrökt och torkat renkött, hårt
eller mjukt bröd, smör, kaffe och socker.
93