boken - stigfinnaren.info

Då hängde livet på en skör tråd
Arne Lindgren var med om många farliga tillbud i flottningen. Han var flottarbas från Kamlunge
till Rian och på den sträckan finns det många forsar.
Då Arne var 18 år välte båten och han drogs ned i djupet. Då fanns räddningen plötsligt där, som
av ett under.
– Det kändes som att det var nån som tryckte opp mig ur
vattnet, säger Arne med lite darr på rösten.
Vi befinner oss i hans hem i Bondersbyn. Hustrun Rut sätter
på kaffet och Arne justerar hörselapparaten:
– Första motorbåten vi fick var med Säfflemotor. Vi starta
den med blåslampa och den lät som...ja som fiskebåtarna
i Norge. Dunk, dunk, dunk lät det och där förstörde man
hörseln naturligtvis. Om man haft förstånd åtminstone att
proppa igen öronen med bomull.
Visserligen höll flottningsföreningen med hörselskydd men
dessa var så hårda att ingen ville ha dom.
– Nu ser jag att dom har hörselskydd när dom klipper grä-
set, och det ska man ha. Men det är först då man blir äldre
man förstår hur viktigt det är.
– Det var likadant med flytvästarna som vi fick i början på
60-talet. Till en början skämdes vi att ha dom på oss, så vi
satt på dom genom forsarna.
Arne är född 1917 och som 16-åring började han i flottningen.
– Jag brukar säga att jag jobba 44 år i stövlar. Först var det
skinn men dom for bara runt bena.
Det klirrar hemtrevligt i kopparna då hustrun Rut dukar
fram kaffet och nu är Arne i berättartagen.
Första året, 1933, hade han bara 62 öre i timmen och de
äldre kompisarna i Bondersbylaget hade tio öre mer. Själv
klagade han inte men flottare i allmänhet var kända för att
vara stridbara och ackordssystemet bäddade för konflikter.
– Vi tog en viss summa för hela sommaren, var ett lag och
dela summan på laget. Men vi höll ju reda på om någon var
borta en dag och då räknas det av förstås.
Det var inte enbart nackdelar med ackordet, tycker Arne:
Båtarna sjösattes vid färjstället, på bilden bland andra
Gösta Johansson och Tore Rönnberg.
Här i Lakotaforsen drunknade en av Arnes kamrater,
själv klarade han sig mirakulöst.
Det var lättare att övervinna svårigheter om man
skojade lite grann. Fr v Arne Lindgren, Axel
Larsson, Alrik Enström och Ivar Nilsson.
Här är det brötrivning på gång bakom Finnholmen.
155