boken - stigfinnaren.info

stockarna hit och dit så det gällde att hjälplastaren var
på alerten.
Att köra timmerbil på den tiden var nog besvärligare
än i dag, med tanke på motorkapaciteten och vägarnas
beskaffenhet. Även bågbroarna satte käppar i hjulet, vilket
Börje minsann blev varse:
– Det gällde att inte lasta för mycket och Allan varna
oss för Edeforsbron. Men första gången jag var med
fastna vi där. Vi var tvungna hoppa upp på lasset och
såga av flera stockar. Nog blev det köer men jag minns
inte att någon var arg på oss.
Börje skrattar gott då han påminner sig en annan pinsam
historia, på Gällivarevägen norr om Morjärv. Det är
förstås preskriberat vid det här laget:
– Vi körde ner telefontrådarna i Västanäs och det hände
faktiskt två gånger. Andra gången följde stolpen med
och då råka där vara en televerkare som sa: jaså, det är
ni era djävlar!
Flottningen sysselsatte massor av folk i byarna och
från skolåren minns Börje utflykterna till dammen vid
Bönträsk.
– Vi fick fara från skolan i Flakaberg och se då man
slussa. Man öppna dammen och släppte genom timret.
Dammvakten hette John Helin och var från Bönträsk, vi
kalla han Lill-Johan.
Rune Silverplats från Ertsjärv började i flottningen som
15-åring. Det handlade framför allt om träskflottning av
stort timmer, berättar han.
– Det var ingen romantik, bara hårt arbete och vi fick
äta i spelbåten. Min pappa JP, Johan Petter, var flottningsförman.
Timret flottades genom Norrån, Ertsjärvån och den
nästan kilometerlånga Graven innan man var nere i Bönälven
och fortsatte nedströms.
– Vi flotta ända till Muggån. Sista åren hade vi ackord
och tjäna dubbel timpenning, säger Rune som tycker att
flottningen var jobbig men intressant.
Där Muggån mynnar ut i Bönälven fanns en flottarstuga.
Där bodde Göte Nilsson från Södra Sandsjärv under
sina flottarsomrar på 40- och 50-talet.
– Vi bruka vara där från slutet av maj till midsommar.
Proviantera gjorde vi hos Hedman på Konsum i Heden.
Men vi fick jobba som tok för att hinna komma hem till
midsommar.
Göte började som 14-åring och var kvar i flottningen
till 1959 då han flyttade till Sundsvall.
– Jag har härliga minnen från Bönan. Gubbarna var
riktiga trappers och såg till så vi fick tjäder. Dom la ut
Det var inte bara Börje Eriksson som gjorde livet uthärdligt
i kojorna. Här Axel Björnfot i Naisheden.
Det gäller att vårda hästkrafterna. Sören Eriksson med Stor-
Levis Cheva som fick göra rätt för sig i skogen.
Ibland var broar och telefontrådar i farozonen. Dock
inte här då Sven Pohjanen från Nuoskojärvi kör timmer.
133