boken - stigfinnaren.info

Albert var känd för att vara en slitvarg och
största kraven ställde han på sig själv.
– Det var kul att se en människa som kunde
vara så alert, i den åldern. Albert var verkligen
pigg i benen. Han sprang ju på brötarna, var
som en pojkspoling, säger Tommy och skrattar
gott åt minnet.
Alberts flottningsdistrikt var närmare två mil
långt. Från övre änden av selet Jukkassuando
till Karijoki, cirka sju kilometer från Tärendö.
– Det bröta mycket vid Jukkaskoski, därför var
vi mycket där.
Vårvintern 1975 pågick den stora skogsstrejken.
Flottarna deltog i strejken och då arbetsgivarna
försökte stoppa månadslönen blev bomutläggning
och annat arbete försenat.
Det medförde att flottningsarbetet blev extra
tungt sommaren 1976. Albert Stridsmans lag
hade att tampas med kvarlämnat virke från jätteavlägget
i Junosuando.
Det var ett tungt och tidskrävande arbete,
minns Tommy Waara:
– Det låg kvar mycket timmer som en efterskörd
från skogsstrejken. Särskilt i Muotkanlahti
fick vi dra enormt mycket timmer från skogen
och ner i älven.
Klokt nog hade Albert Stridsman börjat inse att
det finns risker med att alltid stå i första ledet. Det
var viktigt med koordination och balans i flottningen
och åren tar ut sin rätt, förr eller senare.
– Albert kunde bli för ivrig ibland, överskatta
Albert var alltid ett gott föredöme...
Flottningen var ett trevligt sommarjobb där man fick hugga i och samarbeta. Här
Hans-Göran Stridh (numera Partapuoli) och Tommy Waara.
...och han gillade att jobba sida vid sida med ungdomarna.
Albert Stridsman var 73 år men
still going strong.
81