Det romska språket och romsk språkvård i Sverige 2007

Det bör framhållas att en sådan här indelning på sin höjd kan ge en viss vägledning om vilka
varieteter som är mer eller mindre närliggande språkligt sett. När det gäller många av de
enskilda varieteterna saknas ännu tillräckligt detaljerad kunskap. Gränserna mellan olika
varieteter är dessutom inte skarpa; ofta handlar det om vad som brukar beskrivas som ett
dialektkontinuum, dvs. gradvisa övergångar mellan olika varieteter som delar fler och fler
språkdrag. 25 Man ska också vara medveten om att många av beteckningarna för varieteter,
liksom för grupper av romer, har myntats utifrån/uppifrån och vissa, som ‟romungri‟, förkastas
av en del av talarna medan andra använder dem.
2.2.2. Ömsesidig förståelighet
Som redan delvis framgått kan sådant som användbarheten av läromedel, undervisning och
tolktjänster på andra romska varieteter än den egna inte bedömas enbart utifrån rent
”objektiva” språkliga kriterier byggda på genetiska, strukturella eller areala klassifikationer.
Relationer mellan varieteter handlar lika mycket om sådant som har med talarna själva att göra:
Hur väl kan talare av olika varieteter förstå och göra sig förstådda med varandra på sin
respektive romska varietet? Vilka kompetenser och strategier använder talare i
kommunikationen med talare av andra varieteter? Hur ser relationerna mellan olika (grupper
av) talare ut?
När det gäller romska i Europa, menar språkforskaren Yaron Matras att närhet mellan
varieteter oftast hänger samman med geografisk närhet. Han identifierar tre större områden i
Europa inom vilka de flesta av de varieteter som talas är ömsesidigt begripliga: sydöst
(Rumänien, delar av Ungern och i de övriga länder mellan Turkiet och Slovenien), central-öst
(norra Slovenien, Tjeckien, Slovakien, södra Polen och västra Ukraina), samt Ryssland,
Baltikum och centrala Polen. Varieteter utanför dessa områden, till exempel i Finland och
Tyskland, skiljer sig mer från övriga. Senare decenniers migration komplicerar dock denna
bild, påpekar Matras. 26
Som nämnts i inledningen till detta avsnitt är det också viktigt att notera att graden av
faktisk ömsesidig förståelighet beror av annat än den rent språkstrukturella närheten.
Forskningen har pekat på flera viktiga faktorer. En sådan är kulturell närhet: Hur lika/olika är
varieteterna vad gäller sådant som talarnas mönster för interaktion, berättartraditioner,
skriftsystem, litteracitet, kulturella ramar etc.? En annan faktor rör attityder och relationer: Hur
förhåller sig talarna av olika varieteter till varandra? En talares attityd till andra varieteter och
dess talare påverkar bland annat viljan att på olika sätt anpassa sitt sätt att prata. En helt
avgörande faktor handlar om talarnas kunskap i och om andra varieteter än den egna, baserad
på bland annat erfarenheter av kommunikation och kontakter med talare av andra varieteter.
Den sistnämnda faktorn kan exemplifieras med resultaten av en undersökning om nordisk
språkförståelse. Språkforskaren Ulla Börestam 27 beskriver med utgångspunkt i data från denna
studie olika svenskspråkiga informanters förståelse av talad danska. Undersökningen visar att
Malmöbor förstår talad danska dubbelt så bra som Stockholmsbor. Även Malmö-informanter
med svenska som andraspråk har en bättre förståelse av danska än Stockholmare med svenska
som modersmål (men inte dubbelt så bra). De geografiska förutsättningarna för grannspråkskontakt
spelar alltså en viktig roll för språkförståelsen. Studien visar också att undervisning om
25
Matras, Y. ( ibid.).
26
Ibid.
27
Börestam, U. (2006). Olika vägar till Rom? I: Ivars, A.-M., Reuter, M., Westerberg, P. & Ådahl-Sundgren, U.
(red.), Vårt bästa arv. Festskrift till Marika Tandefelt den 21 december 2006. Helsingfors: Svenska
handelshögskolan, 74–83.
13