Det romska språket och romsk språkvård i Sverige 2007

vissa situationer döljer att de är romer på grund av rädsla för fördomar och diskriminering.
Man berättar till exempel på en anställningsintervju inte att man är rom, utan säger att man är
från Bosnien.
De flesta av de intervjuade från dessa grupper anser inte att det finns ämnen som är svårare
att tala om på romska, även om man upplever att det saknas en del ord i det romska språket.
Det kan kanske vara svårt att hitta vissa specifika ord som har att göra med till exempel ens
yrkesutövning. Då lånar man in dessa ord från svenska (eller från ett annat språk som serbiska
om man vet att ens samtalspartner också behärskar detta språk). Ämnen som ligger en nära
(traditioner, familjen, döden, känslor) ”lockar fram” det romska språket, säger några av de
intervjuade.
Även om romska är ett starkt språk i de flesta hem är det vanligt att barnen talar svenska,
eller en blandning av svenska och romska, sinsemellan och med romska jämnåriga. Här skiljer
sig de romska familjerna alltså inte från andra minoritetsfamiljer i Sverige. Det betonas dock
ett flertal gånger under intervjuerna att det finns många ungdomar som är intresserade av sin
romska bakgrund.
De flesta familjer som bor i storstäderna vet om att barnen har rätt till modersmålsundervisning
i romska i grundskolan, tror de intervjuade. Däremot känner inte många föräldrar
till att man har rätt till modersmålsundervisning redan i förskolan, och att romska barn kan läsa
både romska och ytterligare ett språk som modersmål. Då blir det tyvärr så att många föräldrar
väljer det andra språket, till exempel bosniska eller polska. De modersmålslärare vi har talat
med satsar mycket tid på att sprida information om dessa rättigheter till föräldrarna. Även i
sändningar från Radio Romano försöker man nå ut med denna information.
En del av de elever som har modersmålsundervisning får även studiehandledning på romska
någon timme i veckan. På vissa av de orter där vi genomförde intervjuer har man lyckats –
genom modersmålslärarnas enastående insatser och uppsökandeverksamhet, och genom ett gott
samarbete med skolledningen – att få många eller ibland t.o.m. majoriteten av alla romska barn
i kommunen att läsa romska som modersmål. Detta är dock ovanligt. Många barn som har rätt
till modersmål får det inte av olika anledningar. Den romungritalare som vi intervjuade kände
till exempel inte till någon i hans grupp som får modersmålsundervisning. I många kommuner
anordnas ingen undervisning i romska med hänvisning till att det inte finns utbildade lärare
eller att det inte finns resurser. En del föräldrar vet inte vad som gäller och man vet inte heller
vart man ska vända sig när man får avslag på sin ansökan om modersmålsundervisning. Det
förekommer även att det finns en modersmålslärare men att han/hon inte talar den varietet som
föräldrarna talar. En djambazitalande förälder vi intervjuade berättar att hennes barn fick en
lärare som talade kaale; hon tackade då nej till modersmålsundervisning eftersom hon ansåg att
det inte skulle hjälpa barnen. Nu har barnen fått en arlitalande modersmålslärare och det
fungerar bra.
3.2.2. Kelderash och lovari
Bland de personer vi har intervjuat som talar kelderash eller lovari finns lite mer varierande
svar om språkanvändning i hemmet. En del av de intervjuade berättar att romska är det språk
som talas hemma hos dem och även hos deras bekanta: ”Vi lever romanés och talar romanés
ständigt”. 32 Andra menar att det talas både romska och svenska.
Några av de intervjuade är mycket medvetna om de fördomar som finns bland
majoritetsbefolkningen gentemot romer och de upplever att användning av romska bland ickeromer
kan skapa misstänksamhet. ”Som rom blir man ju alltid sedd ned på liksom”, säger en av
32 Formen romanés är ett adverb som betyder ‟romskt, dvs. ‟på romskt sätt‟, och används som en beteckning på
språket av bland andra kelderasha.
19