Det romska språket och romsk språkvård i Sverige 2007

Trots detta har det romska språket visat en anmärkningsvärd förmåga att överleva.
Romernas långa erfarenheter av förtryck och diskriminering och den påföljande segregationen i
alla länder där romer lever har paradoxalt nog också bidragit till att romskan bevarats. I
internationell språkvetenskaplig litteratur omnämns romska som ett exceptionellt fall av
språköverlevnad mot alla odds. 31 För många romer har det romska språket, den romska
kulturen och traditionerna ett mycket starkt symbolvärde och en stor del av den romska
identiteten kretsar kring språket. Det faktum att så många olika varieteter av romska har
bevarats trots århundraden av förföljelse och förtryck visar på styrka och livskraft.
Men hur ser framtiden ut? Utifrån erfarenheter från andra språk vet vi att minoritetsspråk i
princip alltid är hotade. Vi vet dessutom att dagens moderna samhällen ställer betydligt högre
krav på språk än någonsin tidigare, vilket gör att det blir ännu svårare för ett minoritetsspråk
som romska att överleva. Minoritetsspråkskonventionen handlar bland annat om att
uppmärksamma och larma när ett minoritetsspråk är hotat och man kan behöva sätta in extra
kraftfulla åtgärder.
En första förutsättning för att romska (liksom alla andra språk) ska bevaras och utvecklas är
att det används, inte bara inom släkten och i samband med vissa aktiviteter eller samtalsämnen
utan i många olika sammanhang, både muntligt och skriftligt. Dessutom behövs det en hel del
andra resurser och insatser, såsom tillgång till och utbyggnad av massmedier, läromedel, egna
institutioner, utbildning, forskning och språkvårdsarbete. Detta kommer att diskuteras i det
följande.
3.2. Språkanvändning bland romer i Sverige
Ett tiotal frågor i intervjun handlade om användningen av romska i Sverige idag. Här
rapporterades stora skillnader mellan olika romska grupper i fråga om hur och hur mycket
språket används och hur starkt språket är hos talarna. Vi delar därför upp redogörelsen nedan i
skilda avsnitt för några (grupper av) varieteter. Men något som alla romska grupper – trots
skillnaderna – verkar ha gemensamt är att man sätter högt pris på det egna språket; även för
dem som förlorat mycket av språket har det ett viktigt symbolvärde. En annan sak som är
gemensam är den utbredda flerspråkigheten: de flesta romer talar minst fyra olika språk:
romska, svenska, engelska och ytterligare ett språk (ofta det majoritetsspråket i det/de länder
där släkten kommer ifrån). Det finns en vana att lära sig språk säger en av de intervjuade och
en annan menar att de flesta romer är lite av språkgenier – åtminstone när det gäller det talade
språket. Även romer som inte kan skriva talar oftast flera olika språk.
3.2.1. Arli, gurbeti, djambazi och romungri
För den intervjuade romungritalaren och för de intervjuade med bakgrund i Balkan (talare av
varieteterna arli, gurbeti, djambazi) är det romska språket i hög grad ett levande språk. Det
talas i hemmet och förs över från föräldrar till barn, det talas när man är ute på stan med
familjen och det talas när man träffar andra romer, på fester och på arbetet. Få upplever att det
skulle finnas hinder att tala romska utanför hemmet. ”Här i Norrköping pratar alla sitt eget
språk och de är inte blyga. De säger att de är romer och de använder sitt språk”, säger en av de
intervjuade. Däremot betonar en del av de intervjuade att de undviker att tala romska när det
finns personer närvarande som inte talar språket – för att inte utestänga dem från samtalet.
Ändå kommer det under intervjuerna fram att flera av de intervjuade känner personer som i
31 Som exempel kan nämnas den framstående tysk-australiensiske språkforskaren Michael Clynes bok om
språkkontakt, där romska nämns två gånger och båda gångerna som exempel på framgångsrikt språkbevarande
trots många motverkande faktorer. (Clyne, M. 2003. Dynamics of Language Contact. Cambridge: Cambridge
University Press.)
18