Sveriges och omvärldens historia. - Sven Wimnells hemsida

hundra kvinnor avrättades.
Rättegångarna mot de stackars kvinnorna
upphörde sedan en skicklig läkare,
Urban Hjärne, visat att alltsammans var
vidskepelse.
Hos bönderna
De många och långa krigen kändes tyngst
för bönderna. Männen, som var i den
ålder, då de kunde arbeta bäst, togs ut till
krigstjänst. Barn och åldringar måste
hjälpa till med jordbruksarbetet. Skatterna
var mycket hårda.
Under storhetstiden fick adeln mycket
stort inflytande i Sverige och bönderna på
adelns gods höll på att bli livegna. Livegna
bönder fanns i andra länder på den
tiden. De var ofria och fick t. ex. inte
flytta från den gård där de arbetade annat
än om adelsmannen bestämde så. Böndernas
frihet räddades, när Karl XI krossade
adelsväldet. Även om bönderna i Sverige
aldrig blev livegna fick de känna på
många orättvisor under 1600-talet.
Ytterligare en börda lades på dem när
de skulle hålla soldater med bostäder och
utrustning i slutet av storhetstiden.
Bönderna förlorade också inflytandet
över socknarnas styrelse. Kungen och
ämbetsmännen bestämde allt i detalj.
Men det fanns också ljusare sidor av
livet. Nyodlingar gav större skördar. Nya,
bättre jordbruksmetoder fördes hem från
främmande länder av dem, som varit med
i krigen.
Handel och industri
Jordbruket var den viktigaste näringen,
men det gav inte, vad man mest behövde,
pengar. Gustav II Adolf ville utveckla
handeln och sjöfarten. Han lät därför
anlägga en rad nya städer för att locka
köpmän, gärna utländska. Bäst lyckades
han med Göteborg. Dit flyttade många
holländska köpmän in.
Under 1600-talet grundades följande
städer: Piteå, Sala, Strömstad, Sundsvall,
Säter, Söderhamn, Vaxholm, Vänersborg,
Åmål, Karlshamn, Alingsås, Askersund,
Avesta, Borås, Eskilstuna, Falun, Filipstad,
Gränna, Göteborg, Karlskrona, Kristianstad,
Kristinehamn, Lindesberg, Luleå, Mariefred,
Nora, Norrtälje.
I städerna
Även Gustav Adolfs efterföljare gynnade
städerna. De gamla städerna växte fort.
Typiskt för städerna var att de var