Sveriges och omvärldens historia. - Sven Wimnells hemsida

När forskarna studerar nu levande apor har de kunnat konstatera vissa
samband mellan anatomi och beteende. Vi kan gissa att Australopithecus
levde i grupper med fler honor än hanar och att de tog hand om
sina ungar ungefär som dagens apor gör. Social samverkan inom
gruppen bör därför ha varit en viktig aspekt i deras beteende. Idag
kommuniclerar många primater med ljud. Hur sofistikerat "språket" är
varierar från art till art. Det går inte att säga om de här varelserna var
bättre eller sämre på att kommunicera än en chimpans är.
Genom att de gick upprätt fick de händerna fria för annat, att bära barn
och kanske att använda föremål i naturen som verktyg, ungefär som
gorillor, orangutanger och chimpanser använder stenar för att knäcka
nötter och käppar för att gräva upp insekter.
Av de fossilfynd som gjorts av Australopithccus är det viktigaste utan
tvivel Lucy, det mest kompletta skelettet från denna tid. Hon upptäcktes
i Etiopien och är 3,2 miljoner år gammal. Hennes namn kommer
från Beatlessången som spelades på en bandspelare i lägret när
upptäckten gjordes av Don Johanson.
Forskarna har rekonstruerat Lucy genom att spegelvända befintliga
delar av skelettet och fylla i de delar som fattas med hjälp av andra
fynd. Hennes hjärna var relativt liten, ungefär 400 cm3 eller omkring
en tredjedel av en människohjärna, och hennes skalle liknade den
nutida chimpansens. Käken var stark och tänderna hade tjock emalj .
Man tror att hon var ungefär tjugo år gammal när hon dog. Förslitningen
på tänderna antyder att frukt var hennes viktigaste föda.
Händerna är mycket väl utvecklade med fingrar som liknar våra.
Armarna är ganska långa, vilket antyder att det fortfarande var viktigt
att kunna klättra. Hon kan ha använt träden för att fly från rovdjur. Av
formen på hennes knä- och höftleder kan man sluta sig till att hon gick
upprätt på två ben.
En annan märklig upptäckt som gjordes år 1976 bekräftar att tvåbenta
människoapor strövade omkring på savannen för 3,75 miljoner år
sedan. I en expedition ledd av Dr Mary Leakey ingick Dr. Paul Abell,
som upptäckte mänskliga fotspår vid Laetoli i Tanzania.
Avtrycket hittades i ett lager vulkanisk aska som blötts av regn och
stelnat i solen, ett vittnesbörd som bevarats åt eftervärlden genom ett
tillfälligheternas spel. Spåren visar en storvuxcn människoapas fotsteg.
l varje fotsteg finns fotavtryck av en annan individ, mycket mindre än
den första. Den andra har av någon anledning gått exakt i den förstas
fotspår. Bredvid har en yngre individ gått, och på ett ställe har de vänt
sig om för att titta åt vänster. Avtrycken liknar en människas eftersom
stortån är parallell med de övriga tårna. Inom samma område har man
också hittat spår efter en elefant, en pärlhöna, giraffer, strutsar och en
tretåig häst.
Fossila rester av Australopithecus har hittats på många håll i östra och
södra Afrika. Man har identifierat två huvudgrupper, de gracila och de
robusta. De förra var smärtare och lättare, 110 till 125 cm långa och
vägde 30 till 40 kg. De kallas Australopilhecus africanus med undantag
av de exemplar som har upptäckts i Etiopien vilka kallas afarensis.
Den robusta arten såg annorlunda ut. Den var kraftigare byggd, runt
150 cm lång och hanarna var mycket större än honorna. Hanarna hade
en kam på hjässan, som kallas den pilspetsliknande huvudkammen .
Den tjänade som fäste för de mycket kraftiga käkmuskler som de hade
för att kunna tugga sönder de hårda rötter och frön som var en stor del
av deras föda. Den robusta arten har fått namnet Australopithecus
robustus eller boisei.
Australopithecus existerade under en mycket lång tid, nästan fyra
miljoner år. Den gracila arten utveckla des för omkring 5 miljoner år